Kanariefågeln i kolgruvan

I Danmark har Mellanösterns konfliktlinjer plötsligt blivit tydligt lokala. På nyårsaftonen sköts två israeler inne i ett köpcenter i Odense. Gärningsmannen är en palestinier född i Libanon, men sedan länge boende i Danmark. Ironiskt nog ansågs mannen, som länge varit värsting, så väletablerad att han för några år sedan var affischnamn i en kommunal marknadsföringsinsats: en förebild med utbildning och arbete. Att han aldrig hymlat med sitt judehat, som Fyens Stiftstidende noterar, tycks inte ha besvärat kampanjen.

I den debatt som följt på skjutningen har det avslöjats att rektorer avråder judiska föräldrar från att placera sina barn i vissa skolor. Säkerheten kan inte garanteras.

Tanken skrämmer, men Sverige kan vara på väg i samma riktning. I Helsingborg har judiska samfundets fastighet eldhärjats två gånger på en vecka. Att det rör sig om försök till mordbrand utgår polisen ifrån. Men självklart är det för tidigt att uttala sig om möjliga motiv för detta.

Oaktat det måste vi vara uppmärksamma på risken att den väpnade konflikten används som ursäkt för etniskt, politiskt eller religiöst färgat våld här. Det ska nämligen inte få vara möjligt.