Youtubiana #1: We shall overcome

Den 30 januari 1992 skjöts en kioskägare vid Hägerstensåsens tunnelbana. Det var det sista i en lång serie skräckinjagande mord/mordförsök riktade mot invandrare, främst i Stockholm. Gärningsmannen John Ausonius, som gavs namnet Lasermannen, var okänd och på fri fot.

Några dagar senare, den 5 februari 1992, åkte statsminister Carl Bildt och invandrarminister Birgit Friggebo till Rinkeby för att delta i ett möte med en upprörd och skärrad befolkning.

Mötet gjorde ingen glad då, men lever kvar i folkets minne som ett hysteriskt pinsamt monument över hur tafatta politiker kan bli i kontakt med verkligheten. Mer än femton år senare är det fortfarande jobbigt – men samtidigt komiskt – att beskåda vad som hände. I korthet kan man säga att Carl Bildts lätt akademiska och något överlägsna framtoning inte slog an hos den genuint uppretade och med all rätt livrädda lokalbefolkningen, och att Birgit Friggebos metod att hantera konflikten medelst allsång knappast var den mest ärofyllda stunden i folkpartiets integrationspolitiska historia.

Tråkigt nog för Bildt och Friggebo var såväl radio som tv på plats. Rapports två minuter långa inslag från samma dag ger en fyllig beskrivning av stämningen och bakgrunden. I Sveriges Radios arkiv på nätet finns dessutom en fin tillbakablick, nästan fem minuter lång, signerad Håkan Sandblad. Men det mest komprimerade intrycket av situationen ges i det 42 sekunder långa klipp som sedermera fann sin väg in i Filip och Fredriks tv-serie Hundra höjdare (vilket antyder hur djupt händelsen är rotad i befolkningen).

”Nu tycker jag att vi gemensamt i denna sal sjunger We shall overcome” – resten är historia.

Mindre känt är att SvD:s politiske chefredaktör P J Anders Linder vid den här tiden jobbade i stadsrådsberedningen som talskrivare åt Carl Bildt. Han var dock inte med ute i Rinkeby.

Hur nöjd var man som politiskt sakkunnig eller pressekreterare under Bildt och Friggebo efter det här mötet?

– Nöjd? Det enda jag var nöjd med var att jag inte var där.

Vad minns du från händelsen?

– Jag minns ärligt talat väldigt lite. Hjärnan måste ha jobbat övertid med att förtränga alltihop.

Ett par dagar senare fick Bildt hålla ett Tal till nationen i ett Aktuellt special direktsänt från Rosenbad. Det låter inte precis som Fri television… Hur kom det sig?

– Expressen drev kampanj. De hade sett amerikanska presidenter hålla tv-tal och tyckte att det var så man skulle göra. Carl Bildt värjde sig i det längsta. Han anade väl vilken hackebiff som SVT skulle få till.

En överlägset stor andel läsartips till Ledarbloggens youtubiana har rört just denna händelse. Varför tror du att mötet i Rinkeby har fastnat i folksjälen?

– Det måste ha att göra med kontrasten mellan allvar och komik. Stämningen var väldigt otäck i Stockholm. Ingen visste vem som skulle falla offer härnäst. Och mitt i oron kommer så denna otroliga tablå med den fina, liberala överhetspersonen som ska lugna folket med allsång. Inte ens Strindberg hade kunnat göra det bättre.

För Birgit Friggebo var Rinkeby snudd på lika karriärsdefinierande som Friggeboden, men vad gäller Carl Bildt så tycks episoden snarast som en vanlig dag på jobbet. Det känns som om Bildt alltid landar på fötterna, och att folk på något sätt gillar hans säregna stil. Varför?

– Bildt är the real thing. Precis så säregen som han verkar. Han fjäskar aldrig för nån, och det gillar folk.

Skulle en politiker i dag begå samma tabbe som Friggebo och Bildt gjorde i Rinkeby, eller är man proffsigare (och känsligare) i dag?

– Politiker är proffsigare i dag. Men de gör tabbar i alla fall.

Utan tvekan utses Carl Bildt och Birgit Friggebo i Rinkeby härmed till nummer ett i Ledarbloggens lista över Youtubiana – en serie texter och videoklipp som pågått en stor del av hösten, efter inspiration från journalistprisvinnaren Fredrik Strage på DN.