Maria Abrahamsson
Vem talade med vem? När exakt började och avslutades samtalet? Har du
det senaste året haft telefonkontakter som du inte vill att din chef
eller partner ska få reda på? Var på kartan befann du dig när du talade
i mobiltelefonen? Till vilka skickade du sms i går? Vilka har du haft
e-postkontakt med och när på minuten skedde det? Hur många samtal
ringde du utan att mottagaren behagade lyfta på luren? När loggade du
in och ut på nätet?
Den som ställer sådana nyfikna, för att inte säga kränkande, frågor till
andra blir vanligtvis bemött med ett helt berättigat ”det är inte din
sak”. Snart blir det ändring på det. Trafikuppgiftsutredningen om hur EU:s direktiv om lagring av
trafikuppgifter ska genomföras i Sverige, har varit föremål för en formell
remissrunda. Formell i den meningen att inget lär kunna rubba
inriktningen på förslagen som nu processas på högsta nivå regeringskansliet.
Den här lagstiftningen saknar motstycke i brottsbekämpningssammanhang genom att
lagringen av uppgifterna ska ske även om det inte finns någon som helst
brottsmisstanke. Och det är något helt annat än restriktionerna som gäller vid buggning och andra tvångsmedel.
Så länge Bodström var minister drev han stenhårt linjen
att även innehållet i telefonsamtal, e-post och internetsurfning skulle
lagras. Dessbättre fick Bodström inte fullt gehör för sina idéer.
I
opposition påpekade Beatrice Ask med all rätt att alla register läcker.
I regeringsställning tvingas hon göra det bästa möjliga av det EU-
beslut som hennes företrädare drev fram.
Om allt går enligt plan kommer i vår information
från svenskarnas abonnemang för fast telefoni, mobiltelefonabonnemang och internetacesser att lagras för polisens eventuella framtida behov. Hur länge är föremål för förhandling. Moderaterna lutar åt ett år medan c, kd och fp tycker att det räcker med 6 månader, som är kortast möjliga lagringstid enligt EU-direktivet. Av detta kan man tyvärr bara dra slutsatsen att Ask har blivit överkörd av sina egna igen.
Lagringskostnaderna för den gigantiska informationsmängd som det är fråga om har uppskattats till 200 miljoner kronor de första åren. En kostnad som kallt föreslås vältras över på operatörerna. Jovisst, de ska kompenseras av
staten med 20 miljoner kronor. Men gissa vem som får stå för resten?
Man behöver
inte vara nobelpristagare i ekonomi för att begripa att utgifterna som inte
täcks av staten kommer att vältras över på abonnenterna. Det vill säga vi får själva betala för den integritetskränkande lagringen av våra
samtalsuppgifter och kommunikationsmönster. Bingo!!
.