Nedläggning kan bli nytändning

Nya numret av Postens tidning för företagskunder, Du & Co, har faktiskt mer läsvärda texter än man kan tro på namnet (hette det inte, förresten, Kalle Anka & Co?). Under rubriken Nedläggning blev nytändning besöker man Västervik.

”Det kunde blivit dödsstöten för hela stan. I början av 2004 var arbetslösheten i Västerviks kommun nästan åtta procent och under tio år hade befolkningen minskat med tio procent.

Då bestämde sig Electrolux för att lägga ner sin dammsugarfabrik i staden, 511 personer skulle bli utan jobb.

Det blev det stora lyftet.

I dag är arbetslösheten nere i strax över tre procent.

Hemligheten? Jo, ett kommunalråd som glömde bort att ordet nej finns, en entreprenör som skapade industrihotellet Welux för alla nya småföretag och en gammal fackbas som säger att ”det är egentligen ingen katastrof att förlora jobbet.”

Reportaget är inspirerande läsning, och borde utgöra massutskick i Göteborg.

”På bara två år klev Västervik upp 163 platser på Svenskt Näringslivs rankinglista över kommunernas företagsklimat, och ligger nu på 65:e plats bland landets 290 kommuner. Västervik är på 16:e plats i den mätning av tillväxten i landets kommuner under de senaste fem åren som Företagarna och UC presenterade i början av oktober.

– Det är tack vare nedläggningen av Electrolux, säger moderate kommunalrådet Harald Hjalmarsson när vi sitter på hans kontor på Brunnsgatan mitt i Västervik och vi sätter nästan wienerbrödet han bjuder på i halsen.

Jo, han säger så, kommunalrådet som gick på tvärs och glömde bort ordet ’nej’. Så säger många Västerviksbor också: i valet 2006 kryssades Harald Hjalmarsson på 41 procent av valsedlarna.”

Varför?

”Han tillträdde 2003 och drygt ett år senare, den 11 februari 2004, ringde Electrolux-chefen i Västervik, Hans Stråberg, till honom och berättade att fabriken skulle läggas ner.

Klockan sex morgonen därpå var det krismöte på Haralds tjänsterum. Fyra timmar senare höll Electrolux presskonferens. Dåvarande arbetsmarknadsministern Hans Karlsson (s) ringde efter ett par dagar och erbjöd sig att komma och hålla ett torgmöte i stan.

– Jag tackade nej. Jag visste att vi var tvungna att köra hela det här själva om vi skulle klara det, säger Harald Hjalmarsson. ’Vi ska köra det här själva’ blev Västerviks eget mantra.”