Sahlin byter sin huvudvärk mot Alla Migräners Moder

Lars Ohly i profil. Det var det första jag fick syn på när jag gick in på socialdemokraternas hemsida i går eftermiddag. Vi får se hur länge det håller i sig, men i går var man i alla fall väldigt rättfram i Mona Sahlins parti: En röst på oss är en röst på vänsterpartiet. En röst för socialdemokraterna 2010 är en röst för vänsterpartistiska ministrar.

Vilka frågor ska v-statsråden få ansvar för om det skulle bli maktskifte? Blir det försvaret? Eller rättsfrågorna? Eller skolan? Ska det rentav bli statens finanser och skatterna? För det verkar besvärligt för s att ge utrikesdepartementet till ett parti som bara häromdagen gav tydligt besked om att Sverige bör lämna EU-samarbetet.

Socialdemokraterna säger inte bara att de ska bilda regering med miljöpartiet och vänsterpartiet. Man tillsätter också fem arbetsgrupper som ska ta fram gemensam politik, och även om partierna ska gå fram med varsitt valmanifest ska det också skrivas ett gemensamt regeringsprogram. Våren 2010 ska de tre lägga en ekonomisk-politisk riksdagsmotion tillsammans.

Tala om spiken i kistan för socialdemokraternas förnyelse. Dokumenten från partiets interna rådslag har visserligen varit fulla av svavelosande attacker på Alliansen, men i sak har det handlat om en tydlig omorientering mot mitten. Skolan skulle prioritera kunskap. Jobbavdragets första två steg skulle få vara kvar. Någon sorts valfrihet i vården skulle bli framtidens melodi. Men i går eftermiddag försvann all trovärdighet ur projektet: Hur kan man tala om kunskapsskola och vårdval i ena ögonblicket och binda sig för koalitionsregering med vänsterns flum- och monopolkramare i nästa? I går tog s-liberalismen time out för all överblickbar framtid.

Det sägs att kärnkraftsfrågan är en besvärlig stötesten för Alliansen, men de rödgröna har ett helt stenbrott med tvister att tackla.

Mona Sahlin gjorde bort sig i grunden när hon slog sina påsar ihop med mp och körde vänsterpartiet på porten. Det var oförankrat och det blev fritt fram för Ohly att spela kränkt oskuld och berätta att han skulle fälla varje rödgrön regering där vänsterpartiet inte fick vara med. Nu gör sig Sahlin kvitt den huvudvärken, men hon gör det till priset av alla Migräners Moder: I två långa år kommer hon att få stå till svars för allt vad vänsterpartiet har gjort, sagt och tyckt. Från och med nu är alla vänsterpartiets trovärdighetsproblem hennes egna: utgiftspopulismen, skattehöjandet, kommunismen.

”Vi socialdemokrater vill inte och tänker inte samarbeta med några kommunister i det nya seklet”. Så sade Pär Nuder på första maj i Södertälje 2000. Nuder själv må ha blivit marginaliserad, men bland många s-väljare och väldigt många mittenväljare finns en djup skepsis mot Moskvaresenärernas gamla parti. Det kallar sig reformerat, men de som var ledande i förnyelsen har körts på porten och Kubakramarna har kopplat greppet. Vilket förtroende kommer moderna medelklassväljare att känna för detta kombinationserbjudande, där vänsterpartiet ingår vare sig man vill det eller ej?

I går fick vi besked om vad som gäller i regeringsfrågan till vänster – i alla fall tills vi får ett nytt besked. Glöm inte hur det gick med pakten s-mp! Kanske spricker trepartisamarbetet på väg fram till valet, kanske håller det ända i mål. Det är inte lätt att säga vilket som är värst för Mona Sahlin.