Det är inte förvånande att upphovsrättsfrågan inte löstes idag

I lagboken håller äganderätten och upphovsrätten varandra i hand. Det vore synnerligen underligt om en borgerlig regering bestämde sig för att ge en lagstadgad del av äganderätten en käftsmäll.

Därmed inte sagt att upphovsrätten ska vara statisk. Diskussionen om hur upphovsrätten ska utformas i en modern och digital tid både bör och kommer att fortgå. Men den är en svår filosofisk nöt att knäcka. Den som vill påskynda förändring gör bättre i att arbeta för grundfrågan – på internationell nivå – än att skälla på fildelningslagen, som i huvudsak är en lag i enlighet med nuvarande upphovsrättssystem.

Att fildelningslagen, som Alliansen nu kompromissat sig nöjd om, skulle vara debatten då upphovsrättsfrågan förlöstes, har jag aldrig trott. Inte heller tror jag det hade blivit något vidare bra om regeringen sköt från höften och påbörjade ett sådant arbete just inom ramen för fildelningslagen.

Fildelningsförespråkarna ligger i mångt och mycket före sin tid. De talar om en framtid, önskar sig paradigmskiftet och agerar som om detta redan var genomfört. Men vad som glöms bort är att hur man än vrider och vänder sig så är den övervägande majoriteten av all fildelning som sker fortfarande beroende av dagens system. Utan branschen, inga pirater.

Visst finns visionerna om hur det skulle kunna se ut och visst har branschen varit i särklass mest visionslös, men det eliminerar inte faktum. Att parasitera på ett befintligt förhållande, samtidigt som man förespråkar något väsentligt annorlunda, skadar din trovärdighet i debatten. Trösterikt kan det möjligen vara att tänka på att du sannolikt kommer att få stoltsera med titeln pionjär, så småningom.

En del vill legalisera lätta droger. Jag håller inte med dem, men jag kan ändå erkänna att dessa förespråkare har ett antal goda argument, kring statlig dubbelmoral från en drog till en annan t ex. Vad jag däremot inte kan förstå är när jag hör cannabisförespråkare tala ilsket om orättvisan i att jagas för hur de lever sitt liv.

Haschrökning är inte en livsstil. Fildelning är inte en livsstil. Strid och tala gärna för din sak, men är den saken olaglig, så måste du vara medveten om risken och beredd på rättssamhällets reaktion. Är du inte redo att ta konsekvenserna är det kanske bäst att du avstår från lagbrott.

– Ni måste stå upp för vårt rättssamhälle, skriver en del till mig.

Nåja. Det är faktiskt inte svårt att undgå brev och skadeståndskrav från upphovsrättsinnehavare.

Det är bara att sluta fildela.

Ett mer allmänt problem är vad alliansregerandet gör med lagstiftningen. Det syntes i FRA-debatten och det har varit samma visa nu. Tills idag har vi inte haft annat än debatt om lagrådsremissen om fildelningslagen. Olika tilläggs- och ändringsförslag har längs vägen kastats fram från partierna.

Nu har man enats om en kompromiss och berättar om ett antal tillägg. Håller presskonferens på förmiddagen och sniglar sent på eftermiddagen ut propositionen på regeringens hemsida.

Men det nya förslaget är ju inte synat av lagrådet och hamnar inte heller där om inte ett antal obstinata riksdagsledamöter bestämmer sig för att ytterligare en sådan översyn vore fint. Med tanke på hur mycket fildelningslagen redan har stötts och blötts lär det inte finnas en majoritet av sådana obstinata ledamöter i riksdagen för närvarande.

Som lagstiftningsprocess betraktat är detta inte ett optimalt tillvägagångssätt, men oenigheten mellan allianspartierna gör att vi otrevligt ofta hamnar här. Med propositioner samt vaga punkter och tilläggslistor att förhålla oss till. Utan lagrådets synpunkter på slutprodukten. Det vore tacknämligt om regeringen inte gjorde detta förfarande till en vana.

Mårten Schultz skriver bra om detta och frågar som det inte borde finnas verktyg för upprättelse i de fall där det visar sig att någon som inte har fildelat ändå har kontaktas brevledes.

Ett bra påpekande, det borde det. Sätt upp det som första punkt på den utvärdering av fildelningslagen som enligt pressmeddelandet omedelbart ska påbörjas.

Och inkludera gärna den intresserade allmänheten i utvärderingsdiskussionen.