Oklara besked

Det verkar ske en del närmanden på vänsterkanten. Lars Ohly backade hos KG Bergström i går (programmet här) från sitt krav om att höja skatten för låg- och medelinkomsttagare – men å andra sidan såg han och Peter Eriksson näppeligen ut som såta vänner i rutan. Å tredje sidan brukar Peter Eriksson inte vara så särskilt fryntlig. Ohly har åtminstone en filur i sig som dyker fram emellanåt.

Just i går försökte han snarare hålla det goda humöret uppe, trots sällskapet och läget. När KGB frågade om turerna kring samarbetena beskrev Ohly det som ett mobbingläge där två ger sig på en.

– De slog mig, sa han och skrattade lite ansträngt.

Det kändes inte så roligt. Man fick lite ont i magen å Ohlys vägnar, faktiskt.

Nåväl. Mer samstämda än herrar Ohly och Eriksson är Josefin Brink (v), Nalin Pekgul (s) och Esabelle Dingizian. Åtminstone vid ett snabbt ögonkast känns det som ett framsteg för vänsterblocket att s, v och mp skriver debattartiklar och lägger fram förslag tillsammans.

Fast, när man tittar närmare på artikeln blir enigheten inte fullt lika imponerande. Rubriken anger att man enats om kvotering, men det finns skäl att tveka på den enigheten, ty i texten finns inget fog för saken. Överhuvudtaget är det liksom inte så mycket konkretion i förslagen, vilket avslutningen illustrerar väl.

”Vi ger ett klart besked, vi vill se en föräldraförsäkring som innebär att papporna tar ett ökat ansvar för barnen och att vi vill ha en nationell lagstiftning som tvingar kommunerna att ordna barnomsorg på obekväm arbetstid. Vi vill även att föräldrar som är arbetssökande och föräldralediga ska ha rätt till en kvalitativ barnomsorg.”

Klart besked?

– Pappor ska ta ett ökat ansvar, men är det lock eller pock som gäller? Ordet kvotering förekommer som sagt bara i rubriken.

– Tvinga kommunerna vill man, men hur? S, v och mp vet mycket väl att man inte bara kan tvinga kommuner – och än mindre kommuners budgetar – hur som helst. Behovet av nattis varierar stort över kommuner, så hur skulle tvånget se ut?

– Även de som är arbetssökande och föräldralediga ska ha rätt till barnomsorg, kommer det slutligen, som en liten överraskande sista mening. För om detta har inte debattartikeln handlat och inte heller får vi veta något om hur denna ”rätt” ska se ut. Man kan vidare fråga sig om det är särskilt vettigt att vara föräldraledig, fast med barnen på dagis?

Nej. Det enda klara beskedet hittills är Ohlys backande om skatten. Vi får väl se vad den eftergiften innebär för fortsättningen.