Hur man än vänder sig har man bakdelarna bak

Politikerbloggen och Expressen berättar om hur LO-basen Wanja Lundby-Wedin fick ett ”raseriutbrott” när arbetsmarknadsministern ställde den ganska harmlösa frågan:

“Hur kan du som LO-bas förklara för en 25-årig metallare på Volvo varför du som ledande socialdemokrat vill göra det dubbelt så dyrt att ha jonom eller henne anställd?”

Det gick inte an. Lundby-Wedin skällde efter Agenda ut Littorin efter noter. Ja, så mycket att arbetsmarknadsministern verkar ha blivit lite rädd för den ”hotfulla” LO-chefen.

Frånsett kvällstidningsöverdrifterna. Visst är det underligt av Lundby-Wedin att kräva att vi alla ska respektera den låtsaslek som hennes dubbla roller innebär?

Hon är de facto både ordförande i LO och sitter i socialdemokraternas VU. Hur man än vrider och vänder på sig har man, som det brukar heta, bakdelen bak. Men Lundby-Wedin kräver att vi alla ska tro att hon har två stycken. Båda med lika stor integritet.

För inte så länge sedan frågade jag mig själv varför Sven Otto Littorin gång på gång envisas med att göra utspel som verkar utformade för att blidka LO:s kärna och konstaterade att detta torde vara

”ett ganska hopplöst företag – så varför ens försöka? Tala inte med toppen, tala med gräsrötterna!”

Vilket får mig att fundera på dessa gräsrötter. Hur reagerar de när deras bas ”rasar” mot en arbetsmarknadsminister som bara konstaterar fakta. Delar de Wanjas ilska? Eller undrar de mest vad hon är så arg för?