Enfaldig debatt

Liksom SvD:s ledarsida är det många andra såväl i tidningsvärlden som i bloggosfären som i dag kommenterar moderaternas olika förslag och tankar på integrationsområdet som luftats de senaste dagarna.

Eller ja. De allra flesta kommenterar även i dag utspelet som gjordes i helgen om invandrarkontrakt, men förefaller i stora drag blanda ihop detta utspel med gårdagens rapport om olika åtgärder för att stärka integrationen. Eller så struntar man helt enkelt i rapporten eftersom skäll och tandagnisslan över den hemskt stygga kontraktsidén är roligare att skriva.

Ja, jag blir lite trött av detta. Alltid väljer vi att föra de minst intressanta sidodebatterna. Vems vatten är grumligast och vad, å, vad, är svenska värderingar egentligen? Vad menas?! På detta måste vi ha ett tydligt svar och stor och stark konsensus innan vi kan gå vidare med…tja…med någonting alls, vad det verkar.

För det första är kontraktsidén redan utskälld med en emfas som vida överstiger dess betydelse. Redan i helgen stod det klart att övriga allianspartier var högst tveksamma och risken att m gör gemensam sak med s (som umgåtts med liknande idéer) är inte särskilt stor. För det andra hade det varit betydligt mer matnyttigt och intressant att få höra en diskussion om de idéer som lades fram i gårdagens utanförskapsrapport. Men av någon anledning som jag inte begriper finner en rejäl mängd människor det mer intressant att prata om en halvtaskig idé än en uppsjö goda. Voffor då då?

Att arbetsgrupperna som tagit fram rapporter, förslag och material inför moderaternas framtidskonvent i helgen skickar fram sina resultat på löpande band just nu bidrar kanske till förvirringen, men det tål ändå poängteras. Gårdagens rapport handlar primärt om integrationsåtgärder där sådana bäst behövs. Kontraktsförslaget ligger tidigare, vid ankomst, och handlar snarare om en vilja att uppvärdera medborgarskapet och i ett tidigt skede lägga en grund för kommande integration.

Ett kontrakt av något slag vore inte hela världen. Det vore förmodligen inte heller något särskilt stort framsteg, jämfört med mycket annat som kan och behöver göras. Att m valde att gå ut först med den här idén och därigenom skänka medieskugga över gårdagens rapport finns det skäl att vara besviken över. Strategin i sig är mer populistisk än kontraktsförslaget i sig.

Om det finns någon därute som är mer intresserad av att läsa rapporten än det för närvarande digra utbudet av varandra ekande avståndstaganden från rysansvärda begrepp som ”svenska värderingar” så finns den här.

Så kanske vi kan prata om nåt konkret så småningom.