Något både män och kvinnor kan

I nyutkomna boken Gravid – något bara kvinnor kan, vrider och vänder Ulrika Lorentzi på graviditet, normer och könsroller så det står härliga till.

Emellanåt är det intressant – som när olika graviditeter ”utanför normen” – en förlamad kvinnas moderskap, en kvinna som väljer att skippa moderskapet, ett lesbiskt pars funderingar – beskrivs.

Emellanåt är det problematiserande på det där sättet som skapar bekymrade rynkor mellan mina ögonbryn. Som när man frågar sig hur en kvinna ska kunna bli gravid utan att samtidigt bli en del av det förtryck som graviditetsnormen utgör.

Tja. Har man inga problem skapar man sig några…

Någonstans i boken, jag kan dessvärre inte precisera mer än så just nu då den ligger hemma på nattduksbordet, beskrivs olika pappakurser som genomförs på mödravårdscentraler. Det berättas att när kursledarna frågar papporna om de vet hur lång föräldraledighet de har så svarar de oftast 60 dagar.

Poängen med historien är förstås att svaret är ”fel”. Papporna har inte 60 dagar. De måste ta ut 60 dagar, men kan ta ut mycket mer om de och mamman vill.

Jag vet inte hur mycket värderingar man ska läsa in i det där svaret papporna ger. Det är fullt möjligt att de bara missuppfattar frågan och antar att den syftar på de 60 dagar som är icke-förhandlingsbara. I alla händelser är det trevligt att höra att det kommit nya uppgifter från Försäkringskassan som visar att pappaledigheterna blir allt längre. Det tyder på att fler och fler föräldrar aktivt för diskussionen om fördelningen hemma vid köksbordet.