RÖDEBYFALLET: Hovrätten landade mer rätt

Självklart var den psykiskt sjuka pappan ohyggligt pressad när ­familjens plågoandar sedan flera år sent på kvällen invaderade trädgården. Hoten fick honom att gripas av fullständig panik. Han laddade hagelgeväret, gick ut på gårdsplan och sköt, laddade igen och nu träffade skottet med dödlig utgång. Den andra måltavlan överlevde svårt skottskadad.

Som sagt. Min tilltro till rättsväsendet hade fått sig en allvarlig knäck om Hovrätten över Skåne och Blekinge inte hade ändrat tingsrättens friande dom och dömt Rödebypappan för dråp och grov misshandel. Även psykiskt störda personer kan vara medvetna om vad de gör. Till och med mannen som 2003 dödade en person på Åkeshovs T-banestation med ett järnrör därför att han trodde sig vara jagad av troll, ansågs ha haft uppsåt till det brott han begick.

Trots att hovrätten alltså dömer pappan för brott så slipper han påföljd. Förklaringen är att han har tillfrisknat från sin psykiska störning och därför varken kan dömas till fängelse eller rättspsykiatrisk vård. Hovrätten väger också in att pappan suttit häktad i ett halvår och menar att det därför inte behövs någon annan påföljd, som skyddstillsyn.

Mer tveksam är jag till hur lättvindigt domstolen viftar bort försvarets invändning att pappan ska frias på grund av att han haft har rätt till nödvärn. I den delen är domen nedslående läsning för alla som i en svårt hotfull situation inte ser någon utväg och inte har tid att vänta in den polis som kanske aldrig kommer.

Domstolen slår fast att pappan har agerat ”uppenbart oförsvarligt” och därför inte kan åberopa nödvärnsrätten som grund för ansvarsfrihet. Jag säger inte att den slutsatsen är uppåt väggarna fel. Det bör krävas oerhört mycket för att någon i nödvärnssituation ska anses ha rätt att ta en annans människas liv.

Och visst, kan domen på så sätt fungera avkylande på dem som har något för lätt att ta till värre våld än vad nöden kräver, är det förstås myck­et värt.­