Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

En mycket flitig debattör i biståndssammanhang är Fredrik Segerfeldt, som bland annat lett granskande projekt på Timbro och själv bemött de motargument som biståndsbranschen själv lagt fram. Att mycket inte har fungerat som det ska inom biståndsindustrin är vid det här laget inget kontroversiellt konstaterande, men den svåra nöten har väl varit att komma över den där gränsen där de som arbetar med bistånd i olika former erkänner problemen fullt ut.

Det är ingen lätt debatt att föra. Grundinställningen blir gärna att bistånd är bra eftersom tanken är god. Säger man då att bistånd är dåligt blir det oerhört lätt en pajkastning, där den som kritiserar anklagas för att vilja ont.

Den kritiken har Fredrik Segerfeldt säkert fått höra både en och två gånger, men idag förefaller han ha nått seger. Efter ett seminarium på Södra Teatern i dag konstaterar Segerfeldt att hans föraningar inför seminariet kommit delvis på skam. I förlängningen innebär det förhoppningsvis också att hans – och många andras – kritik mot biståndsbranschen nått in och fram.

Att få rätt är skönt. Ännu skönare måste det vara när tanken bakom allt det arbete man lagt ner är god.

Arkiv

Fler bloggar