Youtubiana #7: Kulturarbetaren som sjöng för Hitler

En vanligt förekommande föreställning är den att konstnärer, författare, skådespelare och andra i liknande yrken per definition är intellektuella. Inte sällan väger en författares åsikt tyngre än en bokhandlares, till exempel. Och i debatten lyssnar man ofta med högaktning på konstnärer – istället för att sakligt pröva deras argument.

Men det finns ett historiskt undantag från mönstret. Fallet är också exceptionellt. Hon var den uppburna sångerskan och skådespelerskan som blev propaganda-artist för historiens mest ondskefulla regim.

Zarah Leander, som föddes som Sara Stina Hedberg i Karlstad 1907, var primadonna på revyerna i Sverige under trettiotalet. 1936 blev dock Tyskland det land där hon (efter ett par roller i svensk film) fick sitt stora filmgenombrott. Leanders mörka stämma och vackra yttre gjorde henne till en enorm succé. Hon blev en av Nazitysklands populäraste artister.

Hennes arbete var inte helt oskyldigt konstnärligt. I det totalitära Nazityskland kontrollerades filmbranschen av propagandaministeriet, och Adolf Hitlers propagandaminister Joseph Goebbels var själv inblandad i produktionerna. Zarah Leanders största framgång var framträdandet i Die Grosse Liebe, ett propagandadrama inspelat 1942, där en kärlekshistoria mellan en naziofficer och sångerska fick ge tröst åt hemmafronten. I filmen sjunger hon bland annat mästerstycket Ich weiß, es wird einmal ein Wunder gescheh’n (jag vet att ett mirakel kommer att ske), en refräng som blir riktigt obehaglig när man betänker filmens slutscen: nazityska bombplan flyger mot fronten.

Die Grosse Liebe förbjöds efter kriget men släpptes ut på marknaden efter några decennier i frysboxen. Så nu går det att se hur Zarah Leander stärkte stridsmoralen och satte nazihjärtan i brand.

Zarah leander flyttade hem till Sverige 1943 – men det dröjde åratal tills hon blev ”förlåten”. Det har hetat att hon var naiv, att hon bara ville sjunga, att hon pungslog tyskarna, att hon spionerade för Sovjets räkning eller bara att hon var ointresserad av politik. Vem vet?

Klart står hur som helst att hon var en fantastisk scenpersonlighet och sångerska. Det gav henne för den skull inte rätt.

Ledarbloggens lista över Youtubiana placerar den nazianstuckna kulturarbetaren Zarah Leander på plats nummer sju, som en uppmaning att alltid värdera argumenten och inte budbäraren. (Övriga klipp ligger här).

PS: I dag har den så kallade Skuggutredningen, kulturfolkets eget alternativ till den borgerliga regeringens kulturutredning, högläsning av alla sina förslag på Orionteatern i Stockholm. Vad nu det kan ha med saken att göra.