PJ Anders Linder
Förra hösten var en dyster tid för Mats Odell. Som ansvarig för utnämningspolitik och privatiseringsprogram fick den kristdemokratiske kommun- och finansmarknadsministern ta emot mycket skäll, och det blev inte precis bättre när investmentbanken Carnegie fick stenhård kritik från Finansinspektionen.
Två av ministerns nära medarbetare hade precis dessförinnan rekryterats från just Carnegie och blev nu tvungna att lämna sina uppdrag. Det var obarmhärtig baisse i den politiska aktien Mats Odell.
Ett drygt år senare ser allting annorlunda ut. Carnegie spökar ånyo för fullt, men den här gången är Odell inte slagpåse utan en av motorerna i en framgångsrik insats för att skapa lugn på finansmarknaden. Genom ett regeringsbeslut skapades möjlighet för Riksgälden att gå in och bli tillfällig ägare av banken, som annars hade gått omkull med oöverskådliga konsekvenser.
Medan det stupat brant utför på Stockholmsbörsen noterats det all time high för Mats Odell.
Det började i våras i och med den succéartade försäljningen av Vin & Sprit. Olyckskorparna satte tersen i halsen när de förstod att staten skulle få 55 miljarder kronor för bolaget från Pernod Ricard och ytterligare några miljarder för innehavet i Beam. Affären var lika principiellt som ekonomiskt attraktiv och har inte gett upphov till någon baksmälla.
Strax därefter drog Odell in bortåt 25 miljarder kronor till skattebetalarna genom att sälja fastighetsbolaget Vasakronan. Oppositionen var förstås missnöjd men har aldrig lyckats förklara när det blev ett kärnuppdrag för staten att äga och driva kontorsfastigheter.
Men det blev aldrig läge att vila på lagrarna. Två veckor efter att staten fick betalt för Vasakronan kastade Lehman Brothers in handduken, och larmen tjöt på finansdepartementet.
Sedan dess har staten gjort det allra mesta rätt. Myndigheterna har erbjudit likviditet, insättningsgarantin har höjts och regeringen har fått fram ett garantiprogram för det finansiella systemet.
Odell och Borg vill att fler stora banker än Swedbank ska skriva på, men att garantiprogrammet kom i sjön kan vara väl så viktigt som att alla kommer ombord. Regeringen bör hålla dörren öppen men ta det lugnt med påtryckningarna.
Finanskris och lågkonjunktur kommer att utsätta de politiskt ansvariga för många fler svåra prövningar, men hittills har de visat sig hålla måttet.