Okej, jag måste inte skaka din hand

Har nyss sett SVT:s Debatt från i går och kan konstatera att det är fullt möjligt att hålla med ganska många av synpunkterna som kom till uttryck kring skaka hand-gate.

Allting beror på vilken nivå man lägger sig på.

På en vardaglig nivå är det självfallet så att det är opraktiskt att gå omkring och bli förgrymmad varje gång man stöter på någon som av en eller annan religiös anledning inte ville skaka hand. Vi vet ju att de här sedvänjorna finns och då kan man ju helt enkelt strunta i att skapa kontrovers av saken. Så gör man i ett pluralistiskt och mångkulturellt samhälle. Annars har man förmodligen för mycket tid över.

Ungefär den poängen försökte miljöpartiets Zaida Catalán göra i gårdagens debatt när hon förklarade att det hela inte är svårare än att när hon är i Frankrike så kindpussas hon eftersom detta är seden där. Inte hela världen.

Nej, just det. Detta är den franska seden och när Catalán är där så kör hon franskt. Nu blir ju hela hennes poäng lite felriktad eftersom logiken av hennes agerande blir att muslimska kvinnor faktiskt borde skaka hand i Sverige, även om jag tror att det Catalán egentligen ville ha sagt var att vi gör en stor sak av något så vardagligt som att hälsningar finns det många av och det kan man väl stå ut med.

Och jovisst. Så länge vi är på vardagsnivån så kan jag hålla med Catalán. Visst kan man låta folk hälsa som de vill. Det är inte hela världen.

Men, en lite mindre vardagsbetonad syn på saken är betydligt mer problematisk. För när jag av smidighetsskäl inte tvångsskakar händer så är det bara ett artigt smörjmedel från min sida, inget annat. Vi kan kanske kalla det tolerans, men det kan inte kallas respekt.

Respekt är en djupt känd mänsklig känsla som måste vinnas. Den kan inte krävas. Och hur jag än letar inom mig så kan jag inte känna respekt inför religiösa sedvänjor som drar gränser mellan kvinnor och män. Sedvänjor vars grundplåt är en ojämställd och sexualmoraliserande tanke om att vi inte skulle kunna umgås som och bemöta varandra som likar.

Därmed inte sagt att jag inte skulle kunna känna respekt för enskilda människor som har den här inställningen, men seden som sådan – nej, den kan jag inte gå omkring och slentrianrespektera. Att inte ifrågasätta den går emot det jag själv tror på, vilket är att alla människor är lika värda.

Jaha, men är inte människor lika värda oavsett religion? Jo, individerna är självfallet det. Men religion är ingen kroppsdel. Religion är inte hjärtslag. Religioner kommer med värderingar och dessa kan inte respekteras per default bara för att människor har lika värde.