Den mycket ljusa sidan

Jag har en soft spot för och blir lätt rörd av demokrati. Med detta menar jag inte att jag gråter en skvätt när jag själv går och poströstar, men när jag läser om hur yngre demokratier går till val fylls ögonen nästan alltid upp. Mitt bekväma deltagande känns nästan mindre värt än medborgarnas i länder där all administration och demokratisk ”infrastruktur” inte är helt på plats. För yngre och mer trevande demokratiers medborgare är det faktiskt ett besvär att rösta. Det kan vara alltifrån två timmars gångväg till röstlokalen följt av åtta timmars kö utanför eller risk för hot och våld och repressalier.

Fråga dig själv detta: Om det var två timmars gångväg till din vallokal och du inte hade någon bil. Skulle du gå dit då? Om det regnade också? Och om du kom dit och kön faktiskt beräknades ta hela dagen. Skulle du stanna och vänta? Eller skulle du muttra något om att den här demokratin hade en förskräckligt dålig service och gå hem?

När jag ser Barack Obamas segertal och panoreringarna över alla firande människor är det exakt de där demokratitårarna som fyller upp mina ögon. I går köade många människor i USA. Valdeltagandet gick upp, inte minst grupper som normalt struntar i att rösta gick till vallokalden, köade och lade sin röst. Det är vackert – och det är dessutom helt följdriktigt och självklart att det är just i USA det sker.

I en tid då ”the greatest democracy on earth” är skarpt ifrågasatt världen över har Obama inte bara erbjudit sina anhängare ”change”, utan också förnyad tro på demokratins gamla värden – självförtroende och självtillit. Köa för att lägga sin röst.

Det är ovanligt i väst. Och för fem år sedan hade nog de flesta svarat att en svart president i Förenta staterna vore en omöjlighet. Sånt de experimenterar med på film. Främst i sci fi-rullar placerade i en avlägsen framtid.

Men idag är inte en avlägsen framtid. Idag är idag och Obama är demokratiskt vald. Inga strukturer har hållit honom tillbaka, inga kvoteringar har fört honom fram.

Det är viktigt inte minst i ljuset av att tilltron till den egna demokratin varit sargad i USA ända sedan förrförra valets röstkaos. Den här gången är utgången inte tajt och det finns föga utrymme för småaktiga diskussioner. Det som skett är en stark seger för en kandidat som dessutom bryter historisk mark.

Barack Obama är kvittot på att människor kan. Att han fyllt en stor andel amerikaner med just denna vetskap är värt enormt mycket. Och när jag ser deras lycka på Youtube, så måste jag helt enkelt gråta en skvätt med dem. Demokratin är vacker.