Den mörkare sidan

Som sagt. Obamas tal är ett lysande exempel på medryckande politisk retorik. Ja, inte bara medryckande utan rentav hänryckande. Men, när han nu segrat finns det anledning att tona ner det profetiska och messianska tonfallet lite.

I sitt segertal använder han som så många gånger förr de där bibliskt klingande figurerna. It’s the answer told…, It’s the answer spoken…

Det låter vackert. Vi ställs inför något högre. Dessa svar han talar om är inget som Obama har sagt. Inte heller är de något som någon han känner tycker. Nej, det förefaller vara svar och kunskaper som högre makter har skänkt oss.

Problemet är, nu som tidigare, att vi inte riktigt vet vad han menar. Enligt Obamaretoriken borde svaret på den undringen kanske vara något i stil med att ”vi skall söka inom oss efter svaren”, men det är inte sannolikt att det amerikanska folket kommer att acceptera sådana svar framöver.

Det vet Barack Obama också. Därför är hans tal bara inramat av hans stilistiska signum. Inledningsvis och avslutningsvis. Däremellan finns brasklapparna:

Vägen kommer att bli lång. Det kommer att finnas bakslag. En regering kan inte lösa alla problem. Kanske räcker inte en mandatperiod…

När The Economist gick ut och gav sitt tydliga stöd till Obama var det med orden:

America should take a chance and make Barack Obama the next leader of the free world.

I många avseenden är valet av Obama en chansning. Å andra sidan är alla val kompromisser och chansningar. Den perfekte kandidaten finns inte. I stort sett alla svenska politiker som sagt sig stödja Obama har gjort det med en viktig invändning: protektionismen. Såväl Mona Sahlin som Fredrik Reinfeldt har pekat på detta orosmoment, men därefter gjort som så många andra och chansat. Chansat på att frihandelsvännen Obama ska blomma upp efter segern.

De som inte velat chansa i frihandelsfrågan, till exempel Maud Olofsson, har i stället hållit på McCain. Även detta val har varit förenat med chansningar. Många har till exempel stött McCain med till exempel att Sarah Palins åsikter i abortfrågan inte skulle bli tongivande för McCain om han segrade.

Hur det ska gå med frihandeln får vi nu se. En sak är emellertid säker. Världen behöver ett USA som är frihandelsvänligt. Inte minst människor i tredje världen behöver det.

De kan nämligen inte äta Barack Obamas karisma.