Ledarbloggen
Per Gudmundson
Per Gudmundson
Den som tar till musik för att föra fram sin politik slutar oftast utan vare sig det ena eller det andra. Man kan ha de ädlaste syften, men politiskt blir resultatet ofelbart töntigt och pekpinneaktigt. Musikaliskt blir det närmast outhärdligt.
Oftast jobbar man politiskt med musik av någon av två anledningar.
Den ena modellen går ut på att man försöker höja sin egen hippfaktor. Det slutar ändå med att man framstår som en nolla – ett varnande exempel utgörs av MUF-ordföranden Niklas Wykmans rap tillsammans med Mahan, Upp med tändarna.
Den andra varianten bygger på att en politiskt intresserad person har ett budskap som särskilt riktar sig till ungdomar, och mot bättre vetande tror att detta budskap bäst går in via musik. Det blir aldrig bra, det heller, vilket folkpartisten Mikael Prinsen Trolins låt Man kan ragga brudar utan sprit (gjord i samarbete med IOGT) bär vittnesmål om.
Men kungen av förnumstiga pekpinnar är ändå Doktor Alban. Missförstå nu inte. Doktor Alban har de ädlaste intentioner, och det finns all anledning att lyssna på hans visdomsord. Men ändå är det något som inte riktigt funkar när han sjunger sin låt 10 små moppepojkar.
Tio små moppepojkar körde till en bio.
En körde vilse,
sen var de bara nio.
Hallå moppepojkar, tänk på vad ni gör!
Hallå moppepojkar, tänk på hur ni kör!
Låten Tio små moppepojkar gjordes i samarbete med Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande (NTF). Kanske tänkte man sig Doktor Alban som en Televinken för samtiden. Filmen går fortfarande att köpa, både på DVD och VHS, faktiskt. Nu är den hur som helst förevigad som nummer 13 i Ledarbloggens lista över Youtubiana (alla klipp här).
Slutligen ska tilläggas att det inte finns regler utan undantag. Den musikvideo som gjordes i Finland för Tarja Halonens omvalskampanj för några år sedan är ganska begåvad.