Öga för öga, elkabel för elkabel

Häromdagen rapporterades det om en ny fatwa från sunnitiska islams högsta auktoritet i Egypten. Fatwan går i linje med tidigare påbud utfärdade av religiösa ledare i Saudiarabien och Turkiet och innebär att en kvinna som misshandlas av sin make har rätt att slå tillbaka. Med ränta.

Det senare kan förefalla lite konstigt med tanke på att ränta i ekonomiska sammanhang inte är förenligt med islam, men man får anta att det handlar om en konstig översättning. Poängen är i alla händelser att en kvinna, enligt den turkiska andlige ledaren Fethullah Gülen, har rätt att slå tillbaka ”två gånger för varje slag hon får”. Saudiske schejken Abd al-Mohsin al-Abaykan lägger i stället ut texten kring omständigheterna och förklarar att en kvinna har rätt att svara med samma medel ”vare sig det sker med en läderrem eller elsladd”.

Jag läser detta och funderar på hur man lämpligen tar emot nyheten. Hur är det tänkt att jag ska reagera, liksom? Måste jag över huvud taget ta detta på allvar och se fatwan som ett framsteg för muslimska kvinnor i Saudi­arabien, Egypten och Turkiet?

Nej, det kan jag faktiskt inte. Respekt för religioner i all ära, men i det här finns absolut ingenting som förtjänar respekt.

Nyligen befanns en somalisk kvinna vid namn Aisha Ibrahim Dhuhulow skyldig till otrohet av en islamisk domstol i hamnstaden Kismayo i Somalia. Enligt den lokale islamistledaren Sheikh Hayakallah hade Aisha själv vänt sig till domstolen i fråga och uttryckligen bett om att bli straffad för sitt brott enligt sharialagens bokstav.

I måndags efterkoms hennes önskan av den beredvilliga domstolen, vilket i klartext betyder att Aisha i måndags stenades till döds av femtio män inför tusentals åskådare.

Den dåliga nyheten är att det ännu inte finns någon fatwa som ger henne – eller någon med­syster som bryr sig om kvinnors rättigheter – rätten att stena tillbaka med dubbelt antal stenar.