Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Nyligen fick vi veta att republikanska vice presidentkandidaten Sarah Palin spenderat en rejäl slant ur kampanjbudgeten på kläder, smink och hårfriserande.

Jahapp.

Efter en sådan nyhet kräver nutida kutym att jag harmset ska fråga varför ingen har uppmärksammat hennes manliga motståndare Joe Bidens svidar. Det kan ni glömma.

För det finns en självklar anledning till att vi inte bryr oss om Joe Bidens kostymer. De är inte så intressanta. Inte Obamas eller McCains heller. Om jag ska uppbåda något som helst intresse för ett enda klädkonto i presidentvalskampanjen så är det Sarah Palins. Och detta – förvisso rätt sparsmakade – intresse tillgodosåg mediemarknaden häromdagen.

Manliga politiker blir också uppmärksammade för sina kläder ibland. När Carl Bildt uppenbarade sig på Grammisgalan i en, eh, uttrycksfull råttkavaj pratades det politikermode så det stod härliga till. Beger vi oss utrikes kan vi till exempel hitta Afghanistans president Hamid Karzai, som utsågs till världens 10:e bäst klädda man förra året.

Men visst uppmärksammas mäns klädval mer sällan, sannolikt för de klär sig mer uniformt. Färgskalan är smalare och accessoarerna begränsar sig mer eller mindre till slipsen. När tillfälle ges diskuterar vi gärna både slipsar och andra attiraljer, men kvinnors kläder är mindre uniforma och därmed också roligare pratmaterial. Som kvinna är det inget jag beklagar.

Inte bara Palins kläder har hamnat i blickfånget. Hennes hår har snabbt seglat upp som populär frisyr. Häromdagen kunde man i SvD läsa om en perukbutik på nätet som har fått rusning efter sin senaste peruk av Palinskt snitt.

Butiken vänder sig särskilt till ortodoxa judinnor som av religiösa skäl vill dölja sitt eget hår med en peruk. Det är rätt intressant, apropå uniforma eller personligt uttrycksfulla klädval. För det här med att dölja håret med annat hår är onekligen ett mycket uppfinningsrikt sätt att följa ett religiöst påbud samtidigt som man tillåter sig ett individuellt och personligt uttryckssätt.

Nyligen presenterade Sociologiska institutionen vid Uppsala Universitet årets mångfaldsbarometer. Bland flera påståenden som de undersökta fått ta ställning till fanns följande: Det borde vara förbjudet att bära slöja i skolan eller i arbetet.

45,8 procent av de tillfrågade instämmer i detta. Inte en majoritet, men ändå ett svar som får betraktas som ett starkt stöd för att ingripa i en religions seder och bruk. Resultatet är dock inte helt glasklart eftersom slöja kan vara flera saker. Hade frågan vidhängts bilder skulle svaren förmodligen ha sett rejält annorlunda ut. För att bära slöja är förstås inte förtryckande per se. Det finns gott om moden att följa för den som vill klä sig efter smak samtidigt som hon följer sin religion.

De slöjor som uppfattas som förtryckande är framför allt chador eller burka. Det vill säga de mest döljande och högst uniforma plagg, som kräver att kvinnan innanför minimerar sin personlighet. Inför vetskapen att en iranska skulle ha mycket svårt att övertyga landet sedlighetspolis om att en Palinperuk funkar lika bra som en chador kan man som medmänniska och medsyster inte göra annat än våndas.

I ett avsnitt av Bill Mahers Real Time illustreras den här problematiken både träffande och roligt genom att Maher överför modebranschens persontillvända språk till en dresscode av, säg iranskt eller saudiarabiskt snitt i ett klipp kallat Fall Fundamentalist Fashion Show.

Det finns gott om halvtaskiga skämt kring det här med burkor och slöjor, men den här sketchen driver Maher hem med bravur.

Därför blir Fall Fundamentalist Fashion Show nummer 14 på Ledarbloggens lista över Youtubiana. Tidigare placeringar på listan finns samlade här. Och fortsätt tipsa om godbitar därute!

Arkiv

Fler bloggar