Sju svåra månader i Zimbabwe

Utmattningstaktik fungerar bäst när man bara bryr sig om sig själv. Således är detta en taktik väl lämpad för sådana som ­Zimbabwes president Robert Mugabe. Planen verkar vara att obstruera tills alla tröttnar och lämnar Zimbabwes folk i sticket.

Det medlingsmöte som skulle ha hållits i Swaziland i måndags gick om intet då den ena parten i förhandlingarna – oppositionsledaren Morgan Tsvangirai – inte fick sitt pass förrän sent på söndagkvällen. Och då bara ett provisoriskt dokument för ­direktresa till Swaziland, vilket är knepigt när den vanligaste resvägen går via Sydafrika.

Tsvangirai tog det som ytterligare ett tecken på Mugabes obstruktioner, vilket förstås förnekades. Det är dock troligt att Tsvangirai har rätt. Sedan överenskommelsen om maktdelning i mitten av september har ­Mugabe inte gjort annat än att sätta käppar i hjulen för maktdelningsprocessen.

Sju svåra månader har gått sedan valet och det är uppenbart att Mugabe inte vill komma överens. Det framstår också som allt mer osannolikt att förhandlingsledaren, Sydafrikas förre president Thabo Mbeki, ska klara processen i hamn. När Mbeki var president hade han en tyngd som möjligen kunde tvinga Robert Mugabe att lyssna. Dessvärre utnyttjade Mbeki sin position dåligt då och valde ständigt lock före pock. Skulle han skärpa tonen nu, utan sin pondus som världsledare, är chansen för gehör liten.

På BBC:s webbplats läser jag utdrag från zimbabwiska bloggar. Många är besvikna över att omvärlden fördömer, men ingenting gör. I dagarna har dock USA och EU hotat med skärpta sanktioner mot Mugabes regering. Det är ändå något, men mest behöver processen en omstart. Samarbetsorganisationen SADC och Mbeki når inte fram till Mugabe. Frågan är bara vem som kan göra det?