Kulturvänstern borde göra mer kultur

Dagens uppslag i Aftonbladet Kultur måste göra alla dem besvikna som trott att rekryteringen av Karin Magnusson till chefsposten skulle förbättra kulturbevakningen. Tre fjärdedelar av utrymmet går till en totalt kulturbefriad och tämligen poängfattig artikel som ”sammanfattar två års regeringspolitik”.

Under rubriken ”här är den borgerliga regeringens högerkrokar” får man veta att Alliansen infört avdrag för hushållsnära tjänster, ändrat behörighetsregler till högskolan och ännu inte infört någon lag om könsneutrala äktenskap. I sak kan man förstås invända att det knappast är fråga om att införa nattväktarstaten, som rubrikerna annars leder tankarna till, men det är inte det som är det intressanta. Frågan är varför en kultursida avstår från att skriva om kultur?

Naturligtvis måste det vara ansträngande för en vänstermänniska att konstatera att den borgerliga regeringen har höjt kulturandelen i budgeten till historiska nivåer, men nog torde det ändå finnas kulturfrågor bortom detta att skriva om? Det är pinsamt, Karin Magnusson, om dagens uppslag är signifikativt för ”nya Aftonbladet Kultur”.

Man får intrycket att kulturvänstern frånsäger sig sin del av samtalet, medan det inom högern växer fram en allt vildare flora av kulturpolemik.

Men de kulturintresserade behöver förstås inte den traditionella kultursidesvänstern. Det finns en betydligt smartare vänster i liberalismen. Kulturintresserade anbefalles därför att läsa ungliberalen Adam Cwejmans blogg. Där har han en artikelserie om ”motståndets musik” som varit både kulturellt matnyttig och politiskt ifrågasättande, med början i Joy Division och sista nedslag i östeuropeiska trubadurer (del 1, 2, 3, 4). Kanske något för Karin Magnusson att inspireras av?