Replik från Töres Theorell om försäkringssjälvmord och sjukskrivningsregler

Stressforskaren Töres Theorell svarar här på en bloggpost på Ledarbloggen häromdagen.

TCO och sjukskrivningsproblemen efter införandet av den nya lagen

Sanna Rayman har i sin ledare på nätet kommit med synpunkter som bygger på

missuppfattningar av vad TCO:s satsning handlar om och hon har även missförstått vad jag själv står för.

Jag och många andra läkare får idag många förfrågningar från människor som förefaller att ha blivit fråntagna sin sjukpenning på felaktiga grunder. Den typen av problem har givetvis också funnits före den nya lagens införande men ökar kraftigt nu och det är detta som uppmärksammas. Ledarskribenten raljerar med mig på SvD:s Ledarblogg.

Hon menar att ståndpunkten att felbedömningar av sjukförsäkringsärenden inte får förekomma är orimlig. Men något sådant har aldrig jag menat. Varken jag eller TCO har sagt att vi kräver ett felfritt system eller påstått att det inte funnits problem förut. Den nu aktuella kraftiga ökningen av bekymmer som beror på svårbedömda försäkringssituationer efter det att den nya lagen infördes 1.7.2008 med oklara formuleringar är däremot inte acceptabel. Man måste därför kartlägga detta och så fort som möjligt rätta till sådant som inte fungerar.

Raymans inlägg mot mig bygger alltså på en missuppfattning av vad jag sagt.

Det finns debattörer som tror att det här skulle ha med min och andra forskares syn på stressrelaterade sjukdomar att göra. Svaret är nej. Vad det nu handlar om sjukskrivning vid alla slags sjukdomar inklusive cancer, benbrott och hjärtinfarkt. De stressrelaterade sjukdomarna är bara en del i den här problematiken.

Rayman har också svårt att acceptera begreppet försäkringssjälvmord. Det enda jag sade i debatten före lagens införande är att risken för sådana kan tänkas öka om man inför en oklart formulerad lag som medför att många blir utförsäkrade. Självmord är den yttersta konsekvensen av en dålig existentiell situation.

Att försäkringssjälvmord redan funnits före den nya lagen är helt klart. Däremot vet ingen hur stor omfattning problemet kan ha och ingen kan göra några säkra prediktioner. Att en ökning av sådana skulle kunna komma nu är något man måste få ta upp i debatten. Även sådant som är obehagligt måste man kunna diskutera och diskussionen av detta gör att allvaret blir mera konkret för debattens deltagare.

Man kan också undra vad mitt deltagande i debatten om Sveriges deltagande i den europeiska monetära unionen har med den här frågan att göra. Det är tydligen så att en forskare som inte har samma åsikt i en samhällsfråga som Rayman har automatiskt blir en opålitlig forskare. Om vi forskare deltar i samhällsdebatten (vilket många vill att vi skall göra) måste vi alltså ha samma åsikt som hon har, annars kan man inte lita på vår vetenskapliga insats på helt andra områden.

Töres Theorell