Per Gudmundson
Rapporteringen från Ryssland påminner allt oftare om det kalla kriget. Claes Arvidssons text i dag på ledarsidan, om hur den mördade regimkritiska journalisten Anna Politkovskajas familj kanske har förgiftats, är bara en rapport i mängden om hur illa det är ställt i Putinland.
På nittiotalet var tonläget helt annorlunda. Ryssland hade kastat av sig Sovjetunionen och gick, trodde man, en solig framtid till mötes. Det stora ämnet för journalisterna då var landets president Boris Jeltsin och de märkligheter han presterade i offentlighetens ljus.
Så fort Jeltsin skulle framträda hände nåt konstigt. Mest berömt är väl tillfället då han plötsligt rycker åt sig taktpinnen och med full kraft börjar dirigera den orkester som spelar för att hylla honom. Men det var långt ifrån det enda som hände. Lustigheter med Jeltsin var nästan en egen journalistisk genre. Ryktet om president Jeltsins ständiga berusning var ständigt närvarande.
Efter Jeltsin har Ryssland gått mot auktoritärt styre. Det påverkar oss påtagligt, vilket om inte annat blev tydligt i kriget i Georgien nyligen. Putin är också ständigt i rampljuset. Men han gör allt för att verka stark – i motsats till styrkt – som när han sköt tiger, exempelvis.
Visst är det dumt att vara sentimental. Men ändå. Boris Jeltsin var kanske full, men inte hotfull.
Några gamla Jeltsinfavoriter samlade i ett klipp:
Och ett bonusklipp där Jeltsin kastar en kvinna i sjön:
Boris Jeltsin blir nummer 18 i ledarbloggens listning av Youtubiana (här finns de tidigare klippen).
Skicka in dina egna tips på nätets bästa rörliga bilder – för vi kan ha missat nåt!