Det enda som är kallt är Cristina Husmark Pehrssons huvud

540 000 förtidspensionärer – eller korrektare ”i sjuk- och aktivitetsersättning”. Det är kontentan av tolv års s-styre, där många räknats ut, utan att man ens tänkt tanken att det kanske går att bidra efter förmåga. Där man hellre pekat på utvisningsbåset direkt, för att inte behöva stå till svars för de skenande sjukskrivnings- och arbetslöshetssiffrorna.

DN rapporterar i dag om att Cristina Husmark Pehrsson reser runt i landet och träffar förtidspensionärer. Enligt rubriken möts hon med misstro och det är kanske inte så konstigt i ljuset av hur tonläget varit det sista året i de frågor som ligger på socialförsäkringsministers bord.

Oppositionen har, ganska oemotsagda, fått sätta bilden av den orättvisa, hårda och kalla borgerliga politiken. Man har hotat och skrämt upp folk något oerhört – med benägen hjälp av medierna, måste man säga.

Men bilden som tonar fram från mötet i Sjöbo, där Husmark Pehrsson träffar ett sjuttiotal personer i sjukersättning, är faktiskt positiv – trots de många tråkiga öden man konfronteras med. Det verkar som om människorna där hör vad hon säger. Bortom rubriker och skrämselrop från fack och opposition lyckas ministern tränga igenom med hur det egentligen ligger till. Till exempel:

Man ska få jobba ideellt hur mycket som helst, utan att det påverkar ersättningen.

Man får jobba och tjäna dryga 3500 kronor per månad under ett år utan att ersättningen trappas ner.

Man ska med andra ord få lov att prova sig fram, hitta vägar och kanske möjligheter som kan leda till om inte en hel så åtminstone en del av en anställning. Man avkrävs helt enkelt inte längre sängläge och konstant inaktivitet bara för att man inte klarar att ge hundra procent.

Säg mig, är detta en hårdare och kallare regering? Jag skulle snarare kalla det en rejäl upptining från tidigare. Det enda som är kallt i sammanhanget är Cristina Husmark Pehrssons huvud när hon konstaterar att hon inte förväntar sig någon ”masstillströmning tillbaka till arbetsmarknaden med de nya reglerna”. Ambitionen är mer långsiktig än så. De nya reglerna som ger förtidspensionärer möjlighet att i egen takt börja om handlar inte om någon snabbfix för missklädsamma siffror – den handlar om att ge människor sitt värde tillbaka.

Oppositionen är faktiskt också med på vagnen när det gäller de här reglerna och det är ju förstås trevligt att konsensus kan uppnås något område i tider då alla partier samlas i mitten, men gärna låter som om de har milsvida ytor mellan sig.

Det man möjligen kan fråga sig är varför inte oppositionen själv kom på att en spark ut i förtidspensionens kyla inte är något vidare humant politiskt recept.