Ledarbloggen
Sanna Rayman
Sanna Rayman
SJ har det inte lätt alltid. Det är trångt på spåren, vilket skapar ett trafikläge som är oerhört känsligt. Fladdrar en fjäril till i Amazonas kan du ge dig fasen på att tåget till Eskilstuna eller Göteborg blir en halvtimme sent. Att ha koll på varje fjäril är inget litet krav att ställa, ens på SJ.
Men. Det finns mer än bara transport i det här med att köra tåg. Och det är kanske ännu mera på de andra områdena som SJ brukar fallera, till mångas förtret. De har nämligen en svag serviceanda. Och serviceanda föds inte av sig själv och inte heller ur policydokument. Service är i många avseenden ett konkurrensverktyg.
Som före detta långpendlare är jag väl medveten om att SJ många gånger lyckas alldeles utmärkt med att genomföra både resa och service till belåtenhet. Men jag är lika medveten om att de lite för ofta misslyckas.
Har du, som jag, någon gång stått på ett fullbokat SJ-tåg, där vagnen du själv bokat sittplats i liksom försvunnit, så har du förmodligen också muttrat någonting om behovet av just konkurrens på järnvägarna. Så här kan det se ut…
När du förvirrat jämfört siffrorna på din biljett med tågsetets dito för femte gången vänder du dig till en tågvärd, som upplyser dig om att din vagn och din plats inte längre finns – tyvärr och ursäkta. Du får då även veta att eftersom du ändå är på tåget och därmed genomför resan – om än stående eller möjligen hoppande mellan olika vagnar och platser – så är ingen återbetalning aktuell.
Du reser – ergo ska SJ ha pengar. Att du bokat datorplats och såg fram emot en lugn arbetsstund är inget argument. Du kan möjligen utsträckas ett ”beklagar” om du propsar på att bli sedd som kund.
En riktigt medveten och obstruktionsvillig konsument borde i det här läget kräva sin rätt och hoppa av tåget, ta ett annat. Men det gör du förstås inte. Du har ju ett schema att följa och människor som väntar på din ankomst. Således får du nöjet att prova fyra-fem olika sittplatser under resans gång…
Din resa börjar med att du måste byta plats två gånger när en annan resenär med bokad plats gör anspråk på din stol. Till slut är du frustrerad av väskkånkandet och undersöker terrängen i förstaklassvagnen. Där är det nästan tomt. Du slår dig ner. Nästa gång en biljettkontrollant går förbi synar han din biljett och talar om att du inte kan sitta där. Du förklarar bakgrunden, men mannen är benhård. Platserna i första klass är till för passagerare med förstaklassbiljetter. Låt vara att det bara finns två sådana just idag, men det är en principsak.
Dum princip, tänker du, eftersom den rigida efterlevnaden resulterar i att du snart måste undersöka platstillgången på taket.
Men okej. Du underkastar dig reglerna och letar upp en plats som under tiden har blivit tom i en annan vagn och känner dig som en veritabel Alexander Lukas när det visar sig vara en datorplats med eluttag.
Men ack, du har ropat hej för tidigt. Internetuppkopplingen går inte i gång. Koden på biljetten fungerar inte – kanske för att platsen inte finns? Du vill fråga en tågvärd om saken, men de håller sig undan tills nästa stopp – som är om trettio minuter. Vid det laget har du nickat till och missar tågvärden. När du väl lyckas haffa henne har hon inga internetkuponger med sig, men lovar att ta med sig nästa gång hon passerar. Det visar sig vara ytterligare trettio minuter senare.
När du väl kopplat upp dig måste du byta plats igen. Till slut får du äntligen både sitta, vara i fred och ha internet. Tio minuter senare är du emellertid framme.
Du anländer till jobbet arg som ett bi och dessutom oförberedd inför dagen.
I dag föreslår järnvägsutredningen att SJ:s monopol på de mest lönsamma linjerna ska tas bort och därmed konkurrensutsättas. I en före detta pendlerskas öron låter det toppen. Fast fjärilen i Amazonas kan fortfarande ställa till med mycket.