Ledarbloggen
Maria Abrahamsson
Maria Abrahamsson
Det lönade sig för Stockholmspolisen att (H)ATA. På annat sätt går inte att tolka intervjun på polisens intranät med Carin Götblad
Frågorna och hennes beklagliga svar landade i min e-postbox häromdagen, och av länspolismästarens besked förstår man vem det är som bestämmer.
Det är tyvärr inte Götblad, utan polisfacket i Stockholm. Centralt är Polisförbundet däremot med på det nya arbetstidsavtalet (ATA). Ett avtal som skulle ha gett bl a stockholmarna fler arbetade polistimmar på gator och torg. Men striden med facket lokalt var länspolismästaren inte redo att ta. Det är rent bedrövligt.
– Carin Götblad, vad händer nu med arbetstidsavtalet när polisfacket här i Stockholms län sagt att de inte längre vill vara med i arbetet att tillämpa avtalet?
– Jag har frågat om det verkligen stämmer att de inte vill delta i det fortsatta beredningsarbetet kring arbetstidsavtalet. Ännu har jag inte fått något klart svar men det vore verkligen synd om de inte vill vara med och påverka. Jag förstår inte riktigt hur de tänker. Jag ville ha med dem i våra särskilda tvärgrupper som ska titta på tillämpningen av avtalet.
– Men just nu, på fredag eftermiddag ( fredagen den 4 oktotber, min anmärkning) har Polisförbundet meddelat att de är redo att på nytt förhandla om lönefrågorna. Det var positivt.
De kanske tycker att det skulle vara meningslöst att delta i beredningsarbetet kring arbetstiderna? Att de bara skulle bli en gisslan?
– Så kan de inte tro. Jag införde det första samverkansavtalet inom svensk polis när jag var länspolismästare på Gotland, några år innan man blev klara här i Stockholm. Både där, och senare när jag var länspolismästare i Värmland, var de fackliga ordförandena med i min ledningsgrupp.
– Nu har jag samverkat med facken i flera år här i Stockholms län. De vet att jag lyssnar och vill ha samverkan.
Så de protesterande poliserna vid polismyndigheten är bara en samling gnällspikar?
– Nej, verkligen inte. För det första är våra medarbetare seriösa, ambitiösa och hårt arbetande. Det brukar jag alltid framhålla.
– För det andra innebär det nya avtalet förlängningar av arbetstiden. Jag kan förstå att det finns personer, som tycker att den ekonomiska ersättningen för den längre arbetstiden – främst genom pensionsavsättningar –inte kompenserar dem.
– För det tredje tror många att de nya villkoren är sämre än vad de egentligen är. Många tycks exempelvis tro att det blir betydligt längre arbetstid än de 36-38 timmars arbetsvecka som en skiftesarbetande kommer att ha genomsnittligt under ett år.
– För det fjärde kommer vårt beredningsarbete i tvärgrupper att runda av en del vassa hörn.
Men skulle det här beredningsarbetet verkligen leda till några viktiga förändringar?
– Ja, det har hela tiden varit tanken. Och det vet facket om, fast man tycks vilja ha konfrontation åt alla håll istället för resultat. Det gör mig mycket besviken. Jag får väl tåla glåporden. Jag kan inte förstå att facket verkar så ointresserade av goda resultat.
– Dessutom är jag oroad över hur anseendet för polismyndigheten och dess anställda påverkas. Det är till exempel synd om allmänheten får för sig att våra poliser går omkring och hatar.
– På grund av tidsskäl var facket och arbetsgivaren överens om att tillämpa avtalet provisoriskt . Därefter skulle vi gemensamt arbeta fram den fortsatta tillämpningen. Det har hela tiden varit tanken och det har Polisförbundet varit medvetna om. Men nu kanske de väljer att avstå från att påverka.
Hur kan det bli förändringar? Polismyndigheten är ju tvingad att följa avtalet mellan Rikspolisstyrelsen och Polisförbundet centralt?
– Jo, men vi får göra avvikelser från huvudreglerna om det finns starka verksamhetsskäl eller arbetsmiljöskäl.
Vad kan det vara?
– Jag kan ge några exempel på saker som jag vill att tvärgrupperna ska titta på.
– Jag är övertygad om att det finns situationer där 10 timmars arbetspass kan tillämpas på grund av att verksamheten gynnas och av arbetsmiljöskäl. Hur ofta och i vilka lägen vet jag inte. Det vill jag att tvärgrupperna ska fundera över. Det är synd om facket inte vill vara med om detta.
Men regeln om 11 timmars vila då?
– Där föreställer jag mig att vi kommer att få färre avvikelser. Men några sådana fall kan kanske finnas.
Har du fler exempel?
– Jag tycker att vi i beredningsarbetet ska titta på om inte poliser vid till exempel poliskontoren som huvudregel ska ha måltidsuppehåll och inte rast. Det kan finnas andra i yttre tjänst som är i samma situation. Detta ska tvärgrupperna lämna förslag om.
Nu börjar ju listan bli lång. Har du fler exempel?
– Ja, jag kan ta följande exempel: Arbetstiden för den som ska medverka i en gemensam länskommendering bör rimligen ticka igång i samband att man utrustar sig på sin ordinarie arbetsplats, och inte först när man kommer till platsen för kommenderingen.
– Jag vill också att tvärgrupperna tittar på liknande situationer vid vissa utbildningar.
Något annat?
– Det finns en konstighet i beräkningen av arbetstiden, som kan ge intryck av att den som arbetar vanlig dagtid måste betala med kompledighet eller via flexsaldot för att vara ledig på julafton och några liknande helger. Den frågan måste vi lösa.
Det här är ju en mycket mjukare linje än vad arbetsgivaren hittills har drivit? Är det personalens protester som fått dig att backa?
– Nej, det här är precis de tankar vi haft hela tiden. Men en del representanter för facket har spritt en nidbild av våra avsikter. Man har skrämt upp många medarbetare genom överdrifter.
Du har inte sagt något om reglerna för ersättning vid OB?
– Nej och det beror på att regelverket om OB numer bestäms genom avtal på nationell nivå, alltså mellan Polisförbundet centralt och Rikspolisstyrelsen. Det nya avtalet innebär totalt sett att det går ut något mindre pengar till OB-ersättningar.
Hittills har du enbart pratat om arbetstidsavtalet och om OB. Men hela paketet innehåller ju två delar till: pensionsfrågan och lönerna. Hur ser det ut där?
– För polisernas del innebär ju pensionsavtalet att en summa som motsvarar 4,6 procent av deras lön sätts in på ett särkilt individuellt pensionskonto. Detta ska göra det möjligt att gå tidigare i pension.
Och löneförhandlingarna?
– Tyvärr har Polisförbundet valt att lämna förhandlingarna. Men bara för en liten stund sedan, här på fredagseftermiddagen, fick jag veta att de nu är beredda att återuppta förhandlingarna.
Men hur stora löneökningar blir det?
– Det går inte att säga innan förhandlingarna är klara. Lönerna regleras i ett treårigt avtal. Den första oktober 2008, då revisionstillfället omfattar två år, kommer lönerna genomsnittligt att öka med minst 7,5 procent. Tillsammans med pensionsavsättningarna blir det ökningar med 11-12 procent.
Så då kan jag själv räkna ut min löneökning?
– Nej så enkelt är det inte. Polisförbundet vill till exempel att skiftesarbetande ska få en extra satsning eftersom deras arbetstider förlängs mest. Och vi har sagt ja till någon form av satsning på dem, men vi är ännu inte överens om hur det ska utformas.
– Så det kommer inte att bli samma löneökningar för alla. Det enda jag nu vågar säga är att det blir minst 7,5 procent i genomsnitt för poliserna.
Den här intervjun har ju bara handlat om poliserna. Det finns ju många civilanställda vid myndigheten?
– Ja, det är synd att det blir en sådan total fokusering på poliserna även om arbetstidsförändringarna påverkar poliserna mer. Men jag ska fö
rsäkra mig om att de civilanställda får en fullgod information.
Tidningsintervjuer avslutas ibland så här: Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Jag önskar att det lokala Polisförbundet är beredda att delta i tvärgrupperna kring arbetstiderna. Då kan vi tillsammans arbeta fram bästa lösningarna.