Replik från Djurens rätt

REPLIK: Djur har relevanta egenskaper

I SvD den 5 oktober skrev Per Gudmundson om vårt arbete för unga djur. Gudmundson kritiserade vår uppfattning att unga djurs intressen och behov ska tillgodoses fullt ut. Istället hävdade han att djurbarnen lika gärna kunde ges rätt till skolgång. Han ställde sig även frågande till uppfattningen att sexuella övergrepp på djur ska förbjudas i lag.

Vår utgångspunkt är enkel; Två individer ska endast behandlas olika då det finns någon moralisk relevant skillnad som motiverar det. Det Gudmundson missar är att människan inte är det enda djuret som har moraliskt relevanta egenskaper. Bara för att kalvar går på fyra ben eller för att hönor lägger ägg – och vi inte gör det – motiverar inte att vi dömer dem till en sämre tillvaro genom att utsätta dem för lidande och ta deras liv.

Djurens Rätt anser att vi bör erbjuda dem en tillvaro som utgår från deras moraliskt relevanta egenskaper. En kalv behöver ha tillgång till sin mamma och samma gäller för en kyckling, för att ta två exempel. Och båda har intressen av sina liv. Vilka är Gudmundsons argument mot det? Istället för att ta sig an diskussionen om djurs moraliskt relevanta egenskaper och vad de bör ge för avtryck på vårt samhälle för Gudmundson i sin kolumn istället fram att djur kanske ska erbjudas skolgång. Varför ska de det? Det ligger ju lika lite i deras intressen som att ledarskribenter skulle tvingas att bo i gryt – bara för att grävlingar gör det.

Gudmundson har dock rätt då han hävdade att det finns gränsdragningsproblem när man ska lagstifta mot sexuella övergrepp på djur. Redan 1993 förde justitiekanslern i en skrivelse till regeringen fram att det finns paralleller mellan barn och djur då det gäller sexuella övergrepp; I båda fallen handlar det om individer som inte kan ge sitt medgivande och som knappast själva är intresserade av att bli utsatta för handlingen. Låt oss utgå från det, så kanske problematiken lättar något. Och låt oss lyssna på veterinärförbundet när de slår fast att den nuvarande lagstiftningen är otillräcklig.

Låt oss även lyssna på de ledande djurskyddsjuristerna i Sverige, som också vill ha en skärpt lagstiftning på området. Inom juridiken finns vana att hantera frågor som rör problematik av det här slaget. Jag är övertygad om att de klarar även denna fråga. För övrigt ligger det redan idag ett färdigt förslag om lagstiftning på regeringens bord. Jordbruksministerns ovilja att skydda djur från sexuella övergrepp tror jag snarare utgår från att det inom den svenska politiken inte finns någon utvecklad rättighetskultur för djur – ”djur är ju ändå bara djur…”. Och givetvis en rädsla för vilken fråga som kommer därefter.

Alexandra Leijonhufvud
Förbundsordförande
Djurens Rätt