Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

För snart en månad sedan presenterade miljöpartiet en egen utredning jämte ett förslag om att skärpa våldtäktslagen. Nyckelordet för förslaget var samtycke, ett ord som onekligen varit på tapeten en hel del under senare år. Till denna debatt lade nu mp begreppet ”ofrivilligt sex”. I debattartikeln skrev språkröret Peter Eriksson att:

”Endast 10-12 procent av anmälningarna leder till åtal; nio av tio sållas bort redan på det tidigare stadiet. Utredningen visar att lagändringarna från 2005 inte har haft någon preventiv effekt.”

Visst, införandet av omständigheter som ”hjälplöst tillstånd” har kanske inte höjt antalet åtal och andelen fällande domar så mycket. Samtidigt är det en underlig utgångspunkt Eriksson har. Vi talar trots allt om lagstiftning och sådan kan inte nöja sig med kvantitativa mål. Allra minst om det sker på rättssäkerhetens bekostnad.

Nåväl. Mp är inte ensamma om att intressera sig för samtyckesfrågan. Förra regeringen utredde saken och avstod. Nuvarande justitieministern Beatrice Ask tillsatte en egen utredning i juli i år. Frågan är om det är någon mening med allt detta grävande i frågan. Alla inser nog de praktiska svårigheterna med ett samtyckeskrav.

En avskräckande skildring finns i denna lilla pjäs från Youtubes guldgruvor…

Jo, vi vet ju alla att varje nyp och varje älskogsstund inte föregås av ett klart och tydligt uttalat ja. Och tanken på att lägga den procedur som den du nyss sett till förspelet i sängkammaren känns inte särskilt lockande, eller hur?

Redan införandet av begreppet ”hjälplöst tillstånd” var i någon mening ett försök att få in lite mer av ofrivillighet i lagstiftningen, men det har visat sig föga meningsfullt i andra fall än de där offret verkligen är komplett utslaget. Dessutom, vilket Peter Eriksson pekar på, behöver hjälplöshet inte alltid stavas berusning. Ibland kan ren skräck föranleda att ett våldtäktsoffer inte vågar göra motstånd, utan i stället blir helt apatiskt.

Det är ett reellt problem, men det är långtifrån självklart att det ska lösas med en samtyckeslag. En sexbrottslagstiftning bör utgå ifrån vad människor inte får göra mot varandra, det vill säga våldta och föreskriva straff för detta. Den kan inte skrivas på ett sätt som innebär att den indirekt påbjuder ett visst uppförande i sängen för alla oss andra, som liksom bara har sex.

Rent mellanmänskligt är det här mycket enkelt. Om din partner samtycker bör du märka det. Är du ändå osäker? Jamen lägg då genast av!

Juridiskt kommer det även fortsättningsvis vara svårt – även om vi får en samtyckeslag. Mp:s lagformulering kring frivillighet lyder till exempel som följer:

”Den som företar en sexuell handling mot eller utverkar en sådan handling mot en person som inte frivilligt deltar däri döms för sexuellt utnyttjande till fängelsei högst fyra år.”

Även här finns ett utrymme för en våldtäktsman att ”spela dum” och säga att han ”trodde att hon ville”. Den stora skillnaden är att utrymmet för felaktiga domar utvidgats.

I instruktionerna till utredningen skrev miljöpartiet att “Rättssäkerhetsaspekten för den tilltalade ska särskilt beaktas.” Av formuleringen ovan verkar den inte ha beaktats så vansinnigt mycket – snarare har man bara haft Peter Erikssons kvantitativa mål för ögonen.

Framtidens one night stand får plats 25 i Ledarbloggens listning av Youtubiana.

Och som vanligt: Ge oss dina guldklimpar från Youtube för vidare spridning!

Arkiv

Fler bloggar