Mer dragkamp om Betnér – och nyliberal artrikedom

Först i dag upptäcker jag att Aftonbladets kultursida fattat tag om andra repänden i dragkampen om Magnus Betnér, som jag väl får se mig som medskyldig till att ha initierat. Själv konstaterade jag häromveckan att Betnér är ”en komiker fjärran från slentrianvänstern” och ryckte till i högeränden av repet.

Aftonbladets Martin Aagård lyssnar med helt andra öron och skriver att Betnér ”dragit sin ståuppshow så långt åt vänster att den påminner om rena propagandaföreläsningar”.

Tja, man hör väl det man vill höra. Ett motryck från högerhåll får väl i så fall bli att vid åtminstone två tillfällen på sistone har Betnér efterlyst ett ”riktigt liberalt parti”, vilket kanske inte är vad vänstern är ute efter.

Under tiden betraktar Betnér själv den ideologiska dragkampen på behörigt avstånd, road och smickrad.

Det roligaste i Aagårds text är emellertid hans beskrivning av vad en libertarian är:

”För den som inte vet vad en libertarian är, kan man väl säga att det är en helt vanlig svensk nyliberal, med den skillnaden att han faktiskt tar alla de där drogerna som han säger sig vilja legalisera. En nyliberal som är lite mer hippie än syntare och lite mer Kalifornien än bloggosfär, helt enkelt.”

Sverige stoltserar alltså med en särskild nationell art i vad man får anta är en hel flora av nyliberaler, ”den helt vanliga svenska”.

Har Linné kartlagt hela familjen, tro?