Ledarbloggen
Sanna Rayman
Sanna Rayman
Statliga ungdomssatsningar är ett särskilt fenomen i den moderna välfärdsstaten. Exemplen på misslyckanden är många, både här och utomlands. Inte minst när staten ska få ungdomarna att inte knarka kan det bli mindre lyckat. Här hemma har ett antal klubbturnéer med föga lockade DJ-lineup passerat revy och i USA finns Nancy Reagans fortfarande hånade Just Say No-kampanjer som paradexempel.
Det som brukar fälla ungdomssatsningen är oftast tilltalet. Den där krampaktigt tillkämpade ungdomligheten i statlig förpackning, som vilken femtonåring som helst kan genomskåda. Ändå kämpar världens alla välvilliga stater vidare, kosta vad det kosta vill. Kanske hoppas man att kidsen ska ha överseende med utformningen och lyssna ändå. Kanske gör de det ibland.
Tidigare i år råkade jag via utmärkta bloggen Inslag på ett alldeles häpnadsväckande klipp från Nya Zeeland. Snutten visar en lokalpolitiker i Kapiti som väckte visst uppseende när han i protest mot en statlig kampanj dök upp på ett möte iförd Ku Klux Klan-mundering samt en skylt om halsen där han skrivit ”it’s wotz under da hood dat counts”.
Redan detta hade kanske kunnat rendera en plats på vår Youtube-lista, men det stoppar inte där. Höjdpunkten är snubben drar av sig sin KKK-huva och liksom lyfter hela klippet till tidigare oanade nivåer…
Mannen under den vita huvan heter alltså Dale Evans och hans upptåg ligger ganska väl i linje med hans normaluppförande. Åtminstone om man får tro borgmästaren i Kapiti, som lite trött gav kommentaren:
– For some time we have tolerated Mr Evan’s antics and I am now giving notice that I will no longer accept them in the Council Chambers.
Tilltaget väckte också vederbörlig uppmärksamhet långt utanför den stackars borgmästarens domäner och Evans fick sedermera be om ursäkt.
Men varför bestämde sig denna galenpanna för att sätta sin region på kartan på detta vis? Jo, förstår ni govänner.
Det var en gång en statlig ungdomssatsning som hette Hoodie Day. Denna av staten utlysta dag var kronan på en hel Ungdomsvecka, som inföll i maj i år.
Går man in på den officiella webbsidan för såväl vecka som dag får man veta att:
”Hoodies, like young people, often get a bad rap. But given a chance, a hoodie can be your best friend – stylish, warm, and cosy.”
För oss svenskar, som har en statsminister och statsministerfru som drar på statsbesök i mysbrallor kan allt detta kanske verka lite överspänt, men på Nya Zeeland är alltså den vänliga luvtröjan ett kontroversiellt plagg. Köpcentran har rentav portat kunder iförda luvtröjor, vilket såklart drabbar luventusiastisk ungdom extra hårt.
Denna samhälleliga spänning ville så klart politikerna göra något åt. Därför utlystes ”Hoodie Day” – en dag då politiker, kändisar och andra framträdande figurer helt enkelt drog på sig en luvtröja och poserade på bild. Allt för att motverka bilden av luvtröjekids som ”huliganer”.
Som brukligt är när vuxna ska komma överens om hur barn ska fostras så blev det gräl och käbbel. Satsningen både kritiserades och debatterades rejält, ända tills diskussionen eskalerat till ett fullskaligt storbråk mellan parlamentets partier, komplett med bojkotter och annat föredömligt beteende från vuxna som vill föregå med gott exempel.
Och så till sist: en tokfrans i KKK-kläder och skokräm i fejan.
En i sanning lyckad ungdomssatsning – som hämtad från vilket South Park-avsnitt som helst.
Ungdomssatsningen från helvetet får plats 27 i Ledarbloggens listning av Youtubiana. Har du ett klipp som smäller högre är det dags att tipsa oss om det nu.