Regleringar, guld, köplägen och hyckleri…

Peter J Wallison
skriver hos Bloomberg att det har avreglerats friskt i amerikansk
ekonomi under de senaste 30 åren och att detta i allt väsentligt har
varit bra, men i den finansiella sektorn har inte mycket hänt. Där har
det snarast tajtats till.

Judy Shelton kritiserar penningpolitiken i Wall Street Journal och vill ha ett system av samma typ som guldmyntfoten.

Brian S Wesbury och Bob Stein skriver i Forbes att de politiskt ansvariga ägnar sig åt att ge medborgarna skrämselhicka utan att det är nödvändigt och att det riskerar att flytta krisen över från finans och energi till ekonomin i dess helhet. De anser inte att det behövs någon räddningsplan, det enda som behövs är att man tillfälligt ändrar redovisningsreglerna så att värdepapper kan tas upp till rimligare värden än dagens orimligt nedpressade nivåer. Det lindrar det självförstärkande säljtrycket.

Thomas Sowell tycker att kongressens demokratiska ledare bär ett stort ansvar för finanskrisen och att de hycklar friskt.

Richard Rahn är inne på samma spår i artikeln Washington Timesartikeln ”Surprised by the Obvious”: Hur kan man vara förvånad över att det blir problem med lånebetalningar när man har utövat politiska påtryckningar för att folk som egentligen inte har råd ska få låna?

Jonah Goldberg i Los Angeles Times skonar varken demokrat eller republikan.

New York Sun kör den mer hårdkokta linjen och gläds åt att kongressen röstade nej till den stora räddningsplanen.