Medielandskapet tvingade mig!

En snackis i helgen var den om att SSU Stockholms utlovat ett fång rosor till den ”hjälte” som sett till att matförgifta 145 tjänstemän och besökare på Svenskt Näringsliv. Om det nu verkligen var ett medvetet attentat – detta vet vi inte säkert, saken utreds av polis.

Mona Sahlin var snabbt ute med ett fördömande och kallade kort och gott tilltaget för ”fruktansvärt”. Visst och okej. Kidsen gör dumheter och de vuxna tillrättavisar. Men är det allt?

Ordföranden för SSU i Stockholm, Emma Lindqvist, sade i en intervju att folk missuppfattat dem, att SSU inte stödjer attacken, men att de ironiserat över det inträffade för att ”komma ut i dagens medielandskap som är så borgerligt dominerat”.

Alltså. För att nå ut med ett budskap, oklart vilket, väljer man att framställa sig som ohejdat smaklös och direkt illvillig?

Då inställer sig en liten fråga. Vem tänker man sig att man ska nå med en sådan profil? Själv tänker jag att ett illvilligt utspel sannolikt tilltalar folk som är illvilliga. Är detta numera SSU:s utpekade målgrupp?

Att nå ut med precis vad som helst är inte det enda viktiga här i världen.

Det vet SSU också.

Således måste vi nog ändå, trots Sahlins förmaningar, ta utspelet för vad det är: en otäckt tydlig fingervisning om hur en SSU:are av i dag betraktar världen.