Fler röster i kulturdebatten

Från att ha låtit som ett ganska enahanda battle mellan två ringhörnor börjar kulturdebatten nu öppna upp och bli till en lite mer mångfasetterad kör. På SVT Opinion finns i dag två intressanta inlägg att läsa – båda från kulturverksamma personer och som båda anlägger lite olika perspektiv än de som vi hittills fått oss till livs.

Dansaren Anders Jacobson skriver intressant om problemet med representation som uppstår när bara ett antal kulturaktörer plötsligt framstår som hela kulturbranschens röst. Han tydliggör också vad jag tror är kärnan i konstkollektivets reflexmässiga skepsis när kulturdebattörerna på högerkanten pekar på ökad biljettförsäljning:

”Vad skulle hända om vi i större utsträckning talade om deltagare, medskapare, samproducenter och användare? Varför insisterar till exempel vissa på att marknadsföra scenkonst genom att säga ”Luta dig bara tillbaks och njut, vi är så lättillgängliga och välpaketerade, inga konstigheter här!”?”

Det är rätt. Konst och kultur ska inte bara vara nöjsamheter. Sen finns förstås fortfarande frågan om gränsdragningar mellan det mycket smala och dess kostnader, men den bör gå att bedriva på ett sansat sätt. Bland annat lyfter Jacobson en av de utmaningar som en ny kulturpolitik står inför, det vill säga att diskussionen om vad som ska bevaras och inte måste upp:

”Det kommer en tid för det mesta när det är dags att dö och lämna plats för nytt. Självklart är även tradition viktigt, men låt oss då diskutera vilka traditioner som fått äran att överleva och utnämnas av några få till ”vårt gemensamma kulturarv”.

Även Monica Stolpe Nordin och Vuxenskolan tillför ett par vinklar, varav en del tidigare har dryftats här på ledarbloggen.

Det tar sig, hörni!