Ledarbloggen

Per Gudmundson

Per Gudmundson

Är det vi själva eller omvärldens bedömare som bäst förklarar vad Sverige är? Det är inte utan att man undrar det när man beskådar önsketänkandet om Sverige under den sexuella revolutionen. Sexparadiset Sverige har aldrig sett coolare ut än i dagens Youtubiana-klipp.

Vi svenskar älskar att läsa om vad utländska journalister skriver om oss. Men ofta glömmer vi att när någon ger en bild av Sverige, så har den en egen agenda. När Sverige-skildringen Fishing in Utopia av journalisten Andrew Brown nyligen publicerades var det ganska uppenbart (SvD 2/8) att boken handlade om reporterns egen sorg över ett svunnet socialistiskt paradis – men det hindrade inte från översvallande beröm. Så är det inte sällan när internationell press behandlar vårt land.

Luigi Scattinis chockumentär Svezia, inferno e paradiso från 1968 (på engelska Sweden Heaven and Hell) målar upp en enastående bild av Sverige som en plats pendlande mellan fritt bejakande av sexualiteten och depraverad och dimhöljd dödslängtan. Runt framtidens yttersta symboler, Hötorgsskraporna, roterar ett Sverige fyllt av liderlighet och lust. Den två minuter långa trailern är ett mästerverk:

”Sweden – land of enchantment, land of freedom, where you are about to see things you just don’t see at home. In America you don’t see beautiful girls bouncing boldly out of the sauna into the snow. In America you don’t see public pornography shops where erotic books are displayed – for both sexes, with government approval. In America you won’t see meter maids who wear uniforms by day and nothing by night.”

Scattinis Sverige-skildring klassificeras som Mondo-film, en ursprungligen italiensk genre där man inte drog sig för att fejka och hårdvinkla för maximal chockverkan. Men något säger väl ändå bilderna om vad omvärlden både uppfattade och ville se?

1968 representerade Sverige en framtid fri från moralförtryck men också fri från socialismens avarter. Och att det kan verka häftigt och lockande än idag beror på att förfallet kom senare. Under sjuttiotalet byttes, så att säga, haschet mot heroin.

Det samhälle som byggde Hötorgsskraporna förändrades. 1968 låg skattetrycket på 39,2 procent, i nivå med hur det var i andra jämförbara OECD-länder. Några år senare urartade det hela. 1977 låg skattetrycket på 52,9 procent (i dag är vi nere under 50 igen, under Alliansen går landet enligt prognosen från 49,1% år 2006 till 45,8% år 2010).

Vänstermänniskor kommer för överskådlig tid att romantisera 1970-talet, då Sverige var ett mini-DDR. Men de kommer att visa upp bilderna från 1960-talet, eftersom de är aptitligare. Huruvida 1970-talets galenskaper var en direkt följd av det föregående decenniets frihetslängtan kommer alltid att vara en bra fråga. Kanske är det ledarsidans kolumnist Göran Skytte som får föra den debatten – han var ju med hela vägen och skrev så sent som i somras att han ”sett ormgropar i verkligheten”.

Vi andra kan fundera över vilka projektioner Sverige-besökande filmare för fram i dag. För några år sedan besökte Fox News Rosengård i Malmö. Fox News korta reportage om Rosengård betonade i princip enbart problemen med integrationen av den muslimska befolkningen. Men nyligen kom Al Jazeera på besök. Deras 20 minuter långa rapport i serien Crossroads Europe (del 1 och 2) är avgjort mer positivt inställd till tanken på Malmö som första skandinaviska stad med muslimsk majoritetsbefolkning.

Trailern till mondo-rullen Sweden Heaven and Hell, från 1968, hamnar alltså på plats 32 i Ledarbloggens 33-i-topplista över YouTubiana, ett koncept vi stulit från Fredrik Strage men applicerar på ledarsidans favoritämnen, inte sällan under den i dessa tider så aktuella devisen det kunde varit värre.

Tipsa gärna om andra höjdpunkter i storpolitiken!

Arkiv

Fler bloggar