Skuggutredningen får maka på sig. Det finns fler kulturaktörer

Att denna ledarsida följer kulturdebatten med stort intresse är väl ingen nyhet. Och sedan vi uppmärksammade Skuggutredningen för första gången har flera intressanta, passionerade, relevant och mindre relevanta inlägg i synts i debatten.

I början av veckan skrev Fredrik Segerfeldt, projektledare på tankesmedjan Den Nya Välfärden, på SVT Opinion om de elitistiska under- och övertonerna i Skuggutredningens sätt att bedriva kulturdebatt och menade att människor faktiskt är kapabla att välja vilken kultur de vill ha själva.

I dag svarar Skuggutredningens Stina Oscarsson och menar att det inte är något fel på att tänka i termer av elit ibland.

”Det är märkligt att ”elitishockey” klingar så positivt när ”kulturelit” klingar så negativt: är det inte eftersträvansvärt att försöka bli bra på det man ägnar sig åt?”

Detta argument får i sin tur svar på tal av bloggaren Johan Ingerö, som förklarar att:

”Elithockeyspelarna har förtjänat sin status genom att besegra en mängd konkurrenter på vägen. Elitserien innehåller de objektivt snabbaste, starkaste och skickligaste spelarna inom landets gränser. Däremot tar inte dessa spelare sig rätten att definiera vilken sport vi konsumenter borde titta på. Till skillnad från Oscarson sätter de inte kronan på det egna huvudet, utan överlåter den saken åt publiken.”

Alltihop intressanta vinklar av en ideologisk debatt. Dock befinner den sig på en teoretisk nivå. Den debatt som förs är inte riktigt den debatt som faktiskt ”står på spel” i verkligheten. Ty Fredrik Segerfeldt och Johan Ingerö må båda förenas av en önskan att i hög utsträckning låta kulturen klara sig själv, men deras ambition är inte regeringens.

Detta har dock Stina Oscarsson genom sina utspel inom ramen för Skuggutredningen

låtit påskina. (Vid sidan om andra underligheter, som att hon vill förbjuda reklam.)

I mina ögon är det för detta Oscarsson förtjänar den absolut största kritiken.

Förvisso säger sig Skuggutredningen välkomna alla kulturaktörer att delta med idéer och bidrag, men hur passar denna breda inbjudan ihop med det faktum att Oscarsson redan gjort sig till högljudd talesperson för nämnda utredning? Hur inbjudande tror Oscarsson att det känns för en kulturverksam som inte vill förbjuda reklam?

Häri, Stina Oscarsson, ligger en också en otrevlig elitism.

Jag har i veckor gått och funderat på just detta. Att det måste finnas en hel del kulturaktörer i landet som känner sig lite obekväma med det skrala utbudet av ståndpunkter som påbjudits från Skuggutredningen. I dag kom ett första bevis på att så är fallet. I ett pressmeddelande från Vuxenskolan kommer ord och inga visor från studieförbundets Monica Stolpe-Nordin:

– Vi ser hur den smala kultureliten vaknat till liv. På kultursidorna sprids domedagstankar om att en breddad kulturpolitik är ett hot mot den konstnärliga friheten. Särintressena får stort utrymme medan den breda kulturverksamhet som pågår dagligen runt om i Sverige i amatörkulturföreningar, bygdegårdar och i folkbildningens kulturverksamhet inte kommenteras. Studieförbundet Vuxenskolans kulturverksamhet samlar varje år två miljoner deltagare. Låt dessa komma till tals när en ny kulturpolitik formas, uppmanade Monica Stolpe-Nordin.

och vidare:

– Dagens cementerade kulturpolitik har byggt upp en byråkrati av myndigheter och institutioner som begränsar nytänkandet och gynnar särintressen som slår vakt om sin konstart. Kulturutredningen har ett stort ansvar att rensa i den byråkratin och frigöra resurser för att stimulera en modern kulturpolitik, menar Monica Stolpe-Nordin.

Vadå Vuxenskolan? kanske du som läser tänker. De arrangerar väl kurser?!

Visst. Men inte sällan samarbetar de med till exempel Riksteatern och får ut teater i landet medelst ideella insatser lokalt. De är en bidragande orsak till att den formliga explosion som skett när det gäller ungas intresse för dans har kunnat tas tillvara. Och hur många rock- och popband startas inte med studieförbund och vuxenskolor som första trappsteg?

Regeringen har ett uttalat fokus på att främja kulturen i skolan. Just därför att sådana satsningar skapar och höjer kulturintresset på sikt, vilket i sin tur tryggar kulturens fortlevnad. Det betyder inte att man vill ta bort det andra som tryggar kulturens fortlevnad, nämligen statliga stöd. Men ambitionen är att det ska finnas flera ben under pallen. Långsiktighet som denna är ett ben. Medverkan från näringsliv i form av sponsring med mera är ett annat.

Att döma av uttalandena från Vuxenskolan är de inte helt bekväma med att kulturdebatten förs som vore den en kamp mellan Stina Oscarsson och ”högern”.

Genom att skildra och lägga deras syn till stacken i denna blogg har i alla fall jag försökt nyansera diskussionen något.

Hur tänker Skuggutredningen göra för att maka på sin egen tvärsäkerhet och ge plats åt fler nyanser?