Maria Abrahamsson
Tre gånger i samma DN-artikel ifrågasätter JK Göran Lambertz om vi kan lita på ”domare – inklusive nämndemän”. Inte lita på så där i största allmänhet utan på deras förmåga att korrekt värdera bevisning, avgöra skuldfrågor och bedöma vittnens och målsägandes trovärdighet.
Hur säker måste man vara för att kunna döma den som nekar, sluggar JK och höjer för vilken gång i ordningen blodtrycket hos domarkåren.
För en fällande dom ska det vara ställt utom rimligt tvivel att den misstänkte har begått brottet. Det kan tyckas vara en betryggande garanti mot att oskyldiga döms, men är det inte. Domare – inte minst nämndemän – kan missta sig på vad som menas med rimligt tvivel.
Göran Lambertz har rätt. Medborgarnas misstro mot att rättvisa alltid skipas i våra domstolar, till exempel i det över 20 år gamla så kallade styckmordsmålet, skulle minska något om de högsta rättsliga instanserna oftare beviljade resning. Rättssäkerhetsventiler är inte tecken på rättsstatens misslyckanden, utan precis tvärtom.