Vuxna gifter sig. Inte barn.

Sara Mohammad, ordförande i föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime, har ett engagemang stort som oceaner. Varje gång jag varit på en debatter, seminarier, samtal eller andra arrangemang om hedersfrågor är hon där och hon försitter aldrig tillfället att ställa frågor och ge kommentarer.

När hon gör det är det som att vrida på en kran. Argumenten forsar fram i en strid ström. Hon har så mycket att säga, vill hinna med alla vinklar och aspekter och över alltsammans vilar en alldeles förtvivlat stor vilja att förändra och övertyga.

Det är alltid lika imponerande. Och då har jag fortfarande bara nämnt hennes inpass i debatter, inte allt det andra arbete som görs inom ramen för GAPF.

I dag skriver Mohammad tillsammans med Birgitta Ohlsson (fp) ett angeläget inlägg på Brännpunkt där de tillsammans kräver ett stopp för alla former av tvångsgifte.

Krav nummer ett är att regeringen ska införa en lag som kriminaliserar såväl tvångsgifte som medhjälp till tvångsgifte. Det är inte alls otänkbart att man får gehör för detta. I mars när integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni gav Ungdomsstyrelsen i uppdrag att kartlägga problemets utbredning flaggade hon för just en sådan form av lagstiftning.

Vid sidan av denna kartläggning finns förstås utredningen ”Människohandel och barnäktenskap”, vars remisstid går ut i oktober. Förslaget från utredningen innebär också en skärpning på området, dock begränsar man sig till att kriminalisera föräldrar som tvingar barn under 16 att gifta sig, eftersom lagen i nuläget ger möjlighet att söka dispens och få gifta sig före 18 års ålder.

Förvisso är det få som får dispens, men möjligheten skapar en rättsosäkerhet. I augusti förra året genomförde tidningen Metro en undersökning som visade att det är stora skillnader mellan länen. En ung flicka i Västra Götaland löper helt enkelt större risk att bli bortgift före 18 års ålder än en i Skåne.

Så kan vi inte ha det, menar Mohammad och Ohlsson och kräver därför att dispensmöjligheten ska slopas helt. Det gör de helt rätt i.

Är du under 18 år betraktas du som barn i lagens ögon. Också FN:s barnkonvention sätter samma åldersgräns. Det enda raka är att hålla på denna gräns och helt enkelt inte tillåta barn att gifta sig. Sverige ska inte vara ett land som utfärdar dispenser från barns mänskliga rättigheter.

Dessutom. Länder som skärper sin lagstiftning kring tvångsäktenskap gör också integrationen en tjänst. Efter att Danmark reformerade sina giftermålsregler 2002 halverades skillnaden i avhopp från utbildning mellan elever med dansk och elever med utländsk bakgrund.

Förändringarna medförde också en högst påtaglig integration i den meningen att före förändringarna, 2001, gifte sig 67 procent av de utlandsfödda (icke-västlig bakgrund) danskarna oftast med någon från sitt eget ursprungsland. 2007 hade andelen sjunkit till 37 procent.

Alltså. En bättre utbildningskarriär och ett bredare urval livspartners. Inte illa.

Mer om de goda effekterna finns i denna (Obs, pdf!) studie.

Den sista punkten på debattörernas kravlista har mindre anknytning till svensk politik och svenska lagar, men den är nog så viktig. Sverige bör med kraft och emfas driva kampen mot barnäktenskap internationellt.

Vi har rykte om oss att vara ett land som är jämställt och då ska vi också arbeta för att sprida den jämställdheten över rikets gränser.