Ledarbloggen
Sanna Rayman
Sanna Rayman
Det verkar som om det ljusnar i Zimbabwe. Eller ja, låt oss inte ropa hej förrän det kommit några tydliga uttalanden från Robert Mugabe själv. Hittills finns flera uppmuntrande uttalanden, dock inte från presidenten själv.
Men. Att döma av vad andra representanter för de senaste dagarnas förhandlingar har sagt så är en överenskommelse för maktdelning i hamn. En överenskommelse som förefaller lägga åtminstone en något större portion makt hos oppositionspartiet MDC:s Morgan Tsvangirai. Helt säkert vet vi utgången först på måndag, då en officiell redogörelse ska komma.
– En triumf för den afrikanska diplomatin, sa i alla fall Zimbabwes representant i FN, Boniface Chidyausiku till BBC efter samtalen.
Jovisst. Det är en triumf att äntligen nå en överenskommelse i ett läge som varit så låst. Samtidigt är det svårt att imponeras fullt ut. I ljuset av vad Robert Mugabe utsatt sin befolkning för är det svårt att använda ordet triumf i samma veva som han behåller en prominent maktposition. Särskilt när detta innebär att han och flera av hans medarbetare därmed kan komma undan med de många brott som har begåtts mot folket.
För en bild av hur illa det är ställt – läs BBC:s reportage ”Hunger road trip of rural Zimbabwe”.
”After leaving Otellia we travel further up the road to visit a lady called Siziwe, a single parent with three children. She also cares for another nine Aids orphans from three different families. The children are aged between five and 12.
The impact of the food situation is well illustrated by her extended family. Siziwe tells me that they often go hungry for four days at a time.
She used to be able to afford to send seven of the children to school but now because of the rampant hyperinflation and the high and ever-increasing cost of life in Zimbabwe she can only pay for three. But as she explains, sometimes they can’t even make the journey to school because they’re so weak from hunger.”
Detta land kallades en gång Afrikas kornbod. Det är faktiskt oförlåtligt.