Den ohederliga bloggosfären

I DN Kultur fick denna ledarsida, liksom bloggosfären i allmänhet, nyligen kritik för att vara ohederlig och okunnig i en kolumn av Lisa Irenius.

Upprinnelsen till kritiken är att vi – liksom bloggosfären – skrivit om den rapport som författats av EU-parlamentarikern Marianne Mikkos för vidare befordran genom parlamentet till kommissionen.

Irenius menar att utskottstexten ”försiktigt antydde att det kan behövas viss reglering av bloggar”.

Jovisst. Det gjorde den. Mycket försiktigt. Bland annat därför att den i första utkastet var mindre försiktig. Och i än mindre försiktiga ordalag hade författarinnan själv förklarat syftet:

”Bloggvärlden har än så länge varit en plats för goda avsikter och förhållandevis ärliga syften. Men när bloggarna blir triviala, vill också folk med mindre principer använda dem. De är i en position där de väsentligt kan förorena cyberrymden.”

Man är frestad att hävda att det är en smula ohederligt också av Lisa Irenius att inte ge hela denna bakgrund, som kan förklara en del av upprördheten i frågan.

Nå. Visst har Irenius rätt i att parlamentet inte kan initiera lagstiftning. Det har påpekats också här på ledarbloggen under den första debattsvängen i frågan i somras.

Men egentligen, varför skulle bloggarna, som av förklarliga skäl är intresserade av processen, vänta tills parlamentet nickat godkännande?

Om det finns en oroväckande utskottstext som parlamentarikerna ska ta ställning till så är det väl helt i sin demokratiska ordning om medborgarna signalerar till sina folkvalda parlamentariker vad de tycker om riktningen? Varför vänta tills kommissionen sitter med klubban i hand?

Vi upplever i detta nu vådan av debatter som kommer för sent. FRA-lagen är klubbad, men långtifrån i hamn. Bakvänt är bara förnamnet. Att bloggarna reagerar som de gör måste ses i ljuset av detta. Bloggosfären har lärt sig att det med samlade ansträngningar och tillräckligt med buller och bång går att påverka de övriga medierna. Det är övriga mediers uppgift att sålla i bullret – inte att gång på gång skälla ut bloggosfären som vore den en aktör.

Irenius andra invändning är att det faktiskt finns mer än tankar på att reglera bloggosfären i den aktuella utskottstexten och att hon inte funnit någon röst som kommenterat dessa andra aspekter.

Det ironiska är emellertid att det gör hon knappt själv heller. Fast hon låter förstå att det är väldigt bra aspekter som till exempel:

”att man bekymrar sig över hur människor som utsätts för förtalskampanjer ska få upprättelse? Att man tycker att det är problematiskt att vissa företag tjänar pengar på det innehåll bloggarna genererar, utan att bloggarna får någon ersättning?”

Först. Alla kan replikera och svara och motdebattera allt vad de kan i bloggosfären. Det är det fina i kråksången. Minns bara hur otroligt snyggt artisten Niklas Strömstedt via sin blogg fick upprättelse gentemot skvallertidningen Se&Hör.

Sen. Bloggosfären är en livaktig arena och de flesta bloggare har inte som huvudsyfte att tjäna pengar. En del gör det, men merparten vill helt enkelt bara ha ett eget forum. Vad jag vet har bloggosfären inte vänt sig till EU för räddning från utsugarföretagen.