Ledarredaktionen
Sedan mitten av augusti har samtalen mellan Zimbabwes president Robert Mugabe och oppositionsledaren Morgan Tsvangirai gått på tomgång.
Målsättningen var att nå fram till en koalitionsregering, men det tog inte lång tid innan alltihop strandade. Tsvangirais förslag är att Mugabe bör bli statschef, medan han själv intar posten som regeringschef.
I realiteten innebär detta att Mugabe får en maktposition av ceremoniell art, vilket varken han eller hans parti Zanu PF vill acceptera. Häromveckan hotade därför Mugabe med att forma en regering på egen hand.
För att lösa knuten pågår nu nya medlingssamtal i ledning av Sydafrikas president Thabo Mbeki,- dock flankerad av flera grann-länders statsöverhuvuden närvarande då han själv blivit hårt kritiserad för sin flathet gentemot Mugabe – inte minst av Tsvangirai och hans parti MDC.
Sammanfattningsvis. Vi har alltså en situation där ett parti som förlorade makten i mars måste övertalas med lock och pock att ge upp den.
Vore det inte för den enorma tragik som omger hela historien skulle det enda rätta ordet vara fars.