Bilda valallians till 2010

Det ska vara lätt att vara stockholmare, säger finansborgar­rådet Sten Nordin i Handelskammartidningen (5/2008).

Medan man grubblar på vad den visionen egentligen innebär, kan man konstatera att det nog är hyggligt lätt att vara Sten Nordin i dag. I alla fall om man jämför med hur det är att vara Carin Jämtin eller Fredrik Reinfeldt.

När alliansstyret strax efter lunch lägger fram budgeten för 2009 gör man det med ett starkt opinionsstöd i ryggen. Enligt en mätning från Synovate/DN i går skulle 51 procent av väljarna rösta borgerligt om det var kommunalval i dag.

Både Jämtin och Reinfeldt måste ställa sig frågan: Vad gör jag fel? Hur kommer det sig att den stora vänstermajoriteten på riksplanet är en tydlig höger­majoritet i huvudstaden? Vad är det som gör stockholmarna så lätta till sinnes att de trotsar den politiska tyngdlagen?

Det går att leta förklaringar på många håll, men varför gå över ån efter vatten? Ett viktigt skäl till att stockholmarna gillar borgerlig politik är att de borgerliga politikerna i Stockholm också gör det och inte sticker under stol med det.

När det finns möjlighet att hyvla en 50-öring av kommunalskatten gör man det, trots att det inte hade varit någon konst att sätta snurr på pengarna i stadshuset. Familjerna ska ha första tjing på sina inkomster.

Man tycker att det är självklart att inte bara elever och föräldrar utan också äldre människor i omsorg ska få göra egna val. Man startar jobbtorg och ger fler chans och plikt att ta ansvar för sin egen försörjning.

När det blir tillåtet att införa vårdnadsbidrag gör man det, trots att det knappast är de moderatröstande karriärfamiljerna som står först i kön för att ta det i anspråk. I det mesta är man på samma kurs som regeringen, men man är det med större tydlighet och självförtroende.

Så tar man vara på den borgerliga potentialen i huvudstaden. Men det är också så här som man under åren har sett till att den goda jordmånen existerar. Bra politik innebär både att man förvaltar och skapar opinion.

Stockholmsalliansen har tagit ­täten i sak. Varför nu inte göra det också i form? Ett aber är ­moderaternas väldiga dominans och att kd riskerar att göra centern sällskap utanför fullmäktige.

Bilda en valallians så att det går att ställa upp under gemensam beteckning 2010. Det ger tydligt besked om att det goda samarbetet ska fortsätta och att partiintressen inte sätts framför medborgarns intresse av en politik som även fortsättningsvis styr mot frihet och ansvar.