Men s-båset är väl inte tomt?

Helgens lördagsintervju med Mona Sahlin var ingen direkt kioskvältare. En del besked, som att s accepterar jobbavdragen – åtminstone steg ett och en del av steg två – fick vi, men i övrigt är jag böjd att hålla med DN:s Barbro Hedvalls recension i gårdagens Godmorgon Världen:

– Det var ju en otroligt slät och tråkig och utslätad intervju. Punkt slut.

Mindre tråkigt och utslätat var det, om man får tr oDagens Arena, när Göran Persson höll tal i lördags på en klimatkonferens arrangerad av s och Kommunal. Då var det idel svavelosande predikningar från talarstolen.

Tydligen slår mullrande tal an bäst hos s-väljarna, för enligt skribenten Katrine Kielos utmynnade talet i att flera drabbades av en längtan tillbaka.

”Hur lång är ångerveckan? Kan vi få honom tillbaka?, undrade några socialdemokrater”, återberättar Kielos och konstaterar sedan att ”man saknar inte kon förrän båset är tomt och innehållet sålt sig självt till JKL.”

En gammal sanning. Men Kielos glömmer att båset faktiskt inte är tomt. Mona Sahlin har ju intagit det. Och då är saknaden efter det gamla desto mer besvärlig. För en rörelse som har en förkärlek för mörka visioner och dundrande tal kan ”utslätat” snabbt bli ett problem.