Sanna Rayman
Häromdagen presenterade Alliansen i landstinget som bekant en del förändringar i Vårdval Stockholm. Poängen med förändringarna var i allt väsentligt att jämna ut skillnader mellan hur olika medborgare får sin vård. Till exempel innebär en förstärkning av medel till tolkar att även de som inte talar tillräcklig svenska, ofta äldre utrikes födda, ska kunna meddela sig på ett adekvat sätt med sin läkare. Möjligheterna att förklara sina besvär för doktorn ska helt enkelt vara likvärdiga, annars blir vården inte rättvis.
Det stora skiftet med Vårdval Stockholm är, som vi på ledarsidan försökte förklara häromdagen, att vården förankras hos individen och hans eller hennes behov – inte i gatuadressen. Det har varit en svår pedagogisk uppgift för landstingsalliansen att förklara detta och saken har inte hjälpts av att oppositionen genomgående kritiserat reformen just för att försämra i utsatta områden – trots att områden alltså inte längre är det viktiga. Viljeyttringen framåt var också att i ännu större utsträckning individfokusera vården i framtiden – med inspiration hämtad från USA och landsting i södra Sverige.
Det är med detta i minne minst sagt roande att socialdemokraterna i Stockholm nu kovänt och förespråkar en vårdmodell som är ännu mer individbaserad I DN läser jag att socialdemokraternas gruppledare i Stockholm, Ingela Nylund Watz har ”hittat” den modell som ”bäst svarar mot vårdbehovet” och vidare att ”Modellen, som utvecklades i USA på 1980-talet” redan används ”på flera håll i landet, till exempel i Blekinge, Halland och Skåne”.
I och med detta måste vi anta att oppositionen tar tillbaka sin tidigare kritik av Alliansens reformer..?