Rejäl näsknäpp på Sverige

Europeiska unionen kan väl ändå inte acceptera att dess medborgare får sin egendom konfiskerad utan bevis och rätt till domstolsprövning?

Första gången jag ställde den frågan var den 2 februari 2002. Regeringen Persson skickade vid denna tid ut Anders Kruse, departementsråd på UD, att i EU:s domstol stenhårt försvara ministerrådets beslut. Alltså beslutet som tvingade svenska banker att frysa de tre terrormisstänkta svensk-somaliernas tillgångar.

Inte minst SvD påpekade gång -efter gång att varken FN:s säkerhetsråd som låg bakom svartlistningen – eller EU:s ministerråd som lydigt administrerade – terrorlistan, än mindre Sverige, kunde presentera minsta bevis eller misstanke om brott.

Rättsstatliga principer sattes ur spel på ett lika flagrant som upprörande sätt.

De drabbade har fått vänta orimligt länge på att få upprättelse. Men när EU-domstolens besked kom i veckan var det desto mer efterlängtat. Återstår gör bara att lösa skadeståndsfrågan. För domstolen gör klart att EU:s ministerråd gjorde fel när svensksomalierna inte gavs möjlighet att bemöta anklagelserna.

Rätten till försvar och rätten till opartisk domstolsprövning gäller alla, och får inte sättas ur spel oavsett vad saken gäller.

EU-domen lämnar inte fältet fritt för terrorism. Medlemsstaterna kommer även fortsättningsvis att kunna frysa terrormisstänkta personers tillgångar, men det måste ske i rättssäkra former.

Ibland känns det mer än vanligt skönt att få rätt.