Rätt satsningar på psykiatrin

Det vi hör mest om är kanske våldsbrott begångna av personer med olika former av psykisk sjukdom samt vidhängande diskussion om hur den rättspsykiatriska vården ska förändras, men dessa fall är nu ändå inte huvuddelen av problematiken med den psykiatriska vården i landet.

Detta konstaterade också socialminister Göran Hägglund vid presskonferensen i dag och framhöll i stället de många som är drabbade av psykisk ohälsa och som befinner sig i ett kontinuerligt och ”stilla lidande”.

När det gäller den psykiska ohälsan har lägesbeskrivningarna länge sett mörka ut. I den senaste Folkhälsorapporten från Socialstyrelsen (2005) konstaterades till exempel att bland kvinnor upp till 65 år (och i högre grad än män) ökar de som uppger ett nedsatt psykiskt välbefinnande. Allra mest var ökningen bland unga kvinnor mellan 16 och 34.

Givet detta är det kanske inte så konstigt att dagens presskonferens hölls på Stockholms Centrum för Ätstörningar.

I den senaste lägesrapporten från Socialstyrelsen antyddes förvisso att vi överlag kanske nått kulmen och att ökningarnas tid är förbi (även om unga kvinnor fortfarande är ett orosmoln). Huruvida detta verkligen beror på en bättre psykisk hälsa är dock osäkert. Det kan också vara så att färre helt enkelt söker hjälp.

Den förklaringen är inte otänkbar. Mycket har gjorts för att riva ner den gamla psykvårdsmodellen med stora mentalsjukhus och institutioner. Det nya som skulle komma i dess ställe har däremot inte byggts upp med samma hastighet. Kanske har människor gett upp hoppet om att verkligen få hjälp när de ber om den.

I dag tog regeringen ett stort steg på vägen mot en ny psykvård genom att med stöd i flera förslag och tankar i Anders Miltons utredning föreslå ett antal inriktningar och tillföra pengar för att, som Hägglund uttryckte det, agera ”katalysator” för utvecklingen.

Sammanlagt handlar det om 2,7 miljarder kronor under de kommande tre åren som ska användas till att förbättra psykiatrivården för barn och unga, stärka möjligheterna till arbete och sysselsättning för de med psykiska sjukdomar samt att öka kompetensen och kunskapen inom vården.

Liksom Milton i sin utredning efterlyste också regeringen ett stärkt samarbete mellan kommunerna och landstingen samt att man skulle ta tillvara alla de positiva inslag som redan finns ute i landet – Fontänhus, sociala kooperativ, brukarorganisationer etcetera.

Alla dessa verksamheter är ofta en omistlig del i kommunerna, som när bra organisationer finns kan ägna sig åt kärndelar som boende m.m, medan erfarna verksamheter fungerar som nödvändiga sociala slussar ut i samhället och arbetslivet.

Det är, kort sagt, en bra satsning som görs. Visst kommer vi få höra gnäll. Redan nu har socialdemokraternas talesman i sjukvårdspolitiska frågor Ylva Johansson kritiserat regeringen för att vara kortsiktig och anfört Norge som föregångsland.

Men som Göran Hägglund också påpekade vid presskonferensen. I Sverige är det till skillnad från i Norge inte staten som är huvudman för psykiatrin.

Då ter det sig mer naturligt att den långsiktiga planeringen sker på golvet, medan regeringen och staten puffar utvecklingen med stöd och extratillskott i kassan. Frågan ägs av kommuner och landsting och där ska den också stanna.