När ska Jan Guillou erkänna terrorismen?

”Mina hälsningar till den modiga befälhavaren och min hedersamme ledare shejk Usama bin Laden (må Allah skydda honom och hans följeslagare)! Jag hoppas vid Allah att denna hälsning når dig när du har det gott och är vid god hälsa. Allah vet hur mycket vi längtar efter att möta dig, och efter njutningen av din lena röst. Min shejk! Hjärtat erbjuder dig tusen lyckönskningar kombinerade med kärlek och ödmjukhet. Min salut är nostalgi, och min kärlek är permanent, fylld av den sanning som utgör poeters känslor”.

Så säger terroristen Saleh Ali Saleh Nabhan, också kallad Abu Yusuf, i inledningen av en ny nästan 25 minuter lång propagandafilm för den somaliska terrororganisationen Shabaab. Filmen sprids på jihadistforum sedan något dygn tillbaka (bland annat de svenska forumen Al Qimmah och Noor At Tawheed, som drivs av den göteborgske islamistiske extremisten Ralf Wadman, som också kallar sig Abu Usama el Swede, i syfte att sprida propaganda för Shabaab i synnerhet och jihad i allmänhet).

Det finns viktigare kopplingar till Sverige här, dock. I förbigående bekräftar Nabhan att terroristen Abu Talha al Sudani är död (”här är första gången vi offentliggör detta, må Allah vara barmhärtig mot honom”) sedan ett år tillbaks. För de flesta säger det namnet ingenting. Men Abu Talha al Sudani var medarbetare till Gouled Hassan Dourad, en somalier som bodde i Sverige i några år innan han utbildade sig i al Qaidas träningsläger i Afghanistan och blev terrorist (och slutligen fånge på Guantánamo).

Ryktet säger, förresten, att Gouled Hassan Dourad fick hjälp att bli jihadist av svenske medborgaren Fuad Muhamed Khalaf (stavas även Qalaf), som i dag är nyckelperson i ledningen för Shabaab.

Filmen tolkas nu vara ett uttryck för ett närmande mellan somaliska Shabaab och Usama bin Ladens hårda kärna av al Qaida, på samma sätt som nordafrikanska terrorgruppen GSPC (Groupe Salafiste pour la Prédication et le Combat) närmade sig bin Laden och senare upphöjdes till al Qaida i Islamiska Maghreb.

En filmsnutt om Shabaab och al Qaida, men mängder med kopplingar till Sverige.

Detta står i skarp kontrast till hur fenomenet Shabaab brukar beskrivas i Sverige. Ta exempelvis Jan Guillous senaste roman Men inte om det gäller din dotter (Piratförlaget). Sin vana trogen väver Guillou in parafraser på verkligheten i sin berättelse. Som vanligt är parafraserna starkt förvridna till att passa Guillous (vänster-) politiska syften.

På sidan 331 beskrivs således ekonomiskt stöd till Shabaab som ”pengar till en motståndsrörelse som bekämpade den etiopiska ockupationen”, och på sidan 335 kallas en rättssak mot detta som ”justitiemord på somalier”.

Självfallet är det kul med poetisk frihet i litteraturen. Det tråkiga är att Jan Guillou tar med sig denna poetiska frihet till sitt journalistiska värv. Han verkar mena, helt enkelt, på riktigt att stöd till Shabaab inget har att göra med terrorismfinansiering. Tvärtom. Han betraktar det med sedvanlig sarkasm som ”olaga solidaritetshandling gentemot olämplig motståndsrörelse”, som områdeskunniga kritiserade honom för i våras.

Att Shabaab driver Somalia framför sig i ett blodigt krig, kidnappar biståndsarbetare (även svenska!), mördar civila, hetsar mot judar (!) och utlänningar, och nu kanske ansöker om medlemskap i al Qaida tycks inte bekomma honom. För Guillou synes terrorismen vara något legitimt. Det är märkligt. Ännu märkligare är att så många hyser respekt för honom just när det gäller analyser av säkerhetspolisens arbete eller rent säkerhetspolitiska frågor. Själv lovar jag att börja lyssna på honom när han erkänner att Shabaab är terrorister.