Sanna Rayman
Behöver vi populism, frågar sig Björn Elmbrant i en ledare på Dagens Arena och besvarar därefter frågan jakande. Visst behöver vi populism, vänsterpopulism närmare bestämt. Leverantörerna av denna bör enligt Elmbrant vara vänsterpartiet – dock ej som del i ett regeringsalternativ bestående av s+mp+v, utan hellre som stödparti till en s+mp-regering.
Elmbrant menar att vänsterpartiet skulle få svårt att överleva alla de kompromisser som de skulle tvingas göra i koalition. Där kan han nog ha rätt, men de guldstjärnor han delar ut till Ohly för dennes analys av svartjobbsproblemen i sitt sommartal i Gnesta häromveckan är minst sagt tveksamma.
”Med svartjobb förlorar staten inkomster, men den svarta sektorn är också en förutsättning för lönedumping och ett växande antal papperslösa. Personalliggare på restauranger och fler oanmälda skattekontroller är därmed ett stöd för att kollektivavtal ska gälla. Vilket annat parti har denna sorts helhetssyn, inser att flera problem är sammanvävda här?”
För att föräras epitetet ”helhetssyn” i Dagens Arena behöver man alls inte fundera över vad det är som gör att folk väljer att jobba och anställa svart i stället för vitt. En ”helhetssyn” på svartjobb värd beröm är helt enkelt en syn som avläser problematiken som ”lönedumpande” och som hittar lösningar i kontroll, kontroll och åter kontroll.
Nej, det var mig en konstig helhet! Jag tror bestämt att den har gått sönder. Men som tur är går den att laga.
Såväl Ohly som Elmbrant rekommenderas närläsning av studien Svartköp och svartjobb i Sverige, som Skatteverket publicerade för två år sedan. I denna konstaterades bland annat att ”Sverige placerar sig högt bland jämförbara länder när det gäller frekvensen på svartköp.” Det framgick också att vi delade detta toppskikt med andra länder med högt skattetryck, till exempel Danmark, Belgien och Luxemburg – medan lågskattelandet Schweiz hamnade i botten.
Sådärja. Nu är helheten mer hel.