Det är fortfarande skillnad på vårdnadsbidrag och blodiga lakan

Jag ska aldrig mer skriva följetång. Det är det jag ska sätta mig och skriva nu, fast hundra gånger. Sedan jag i tillfällig sinnesförvirring stavade det just ”följetång” i min artikel om brontosaurfeminismen i går har redaktionen översvämmats av mail från arga läsare. Och jag förstår dem. Jag vet inte hur det gick till.

Vad jag däremot aldrig har skrivit är att det inte finns några strukturer som missgynnar svenska kvinnor. Men det är en åsikt som ledarskribenten Sakine Madon tillskriver mig i dagens Expressen. Sakine Madon vet till exempel att jag inte ser ”några som helst problem med” vårdnadsbidrag eller att jag inte ser några problematiska normer i den traditionella kärnfamiljen.

Jag har inte skrivit om vårdnadsbidrag, men det tolkar Madon som att jag lämnar min åsikt i frågan åt fantasin. Hennes fantasi. Och drar slutsatsen att jag är ”feminist på deltid”.

Det finns i själva verket strukturer som missgynnar svenska kvinnor. Däremot är det en avsevärd skillnad mellan kollektiva krav på blodiga lakan och skev arbetsfördelning hemma när det kommer till disken. De stora jämställdhetsfrågorna gäller, om man frågar mig, kränkningarna av kvinnors kroppsliga integritet. Det är därför jag har ägnat en och annan artikel åt våldtäktsfrågan, som alltså gäller även svenska kvinnor. Om det kan Sakine läsa här, här, här, och här t ex. Det har varit lite av en följetong.