Byssan lull ur tiden?

P1 Morgon rapporterade i går om det faktum att utskrivningen av sömnmedel och lugnande dito har ökat med dryga 200 procent under de senaste fem åren. Störst är ökningen hos tonåringar, en allvarlig problematik i sig, men fokus för just detta inslag låg vid att barn mellan 0 och 4 år fått ungefär 30 procent mer sömnmedel de sista två åren.

Med tanke på att vi vet väldigt lite om vilken inverkan det har på ett barns fortfarande växande hjärna att äta den här sortens mediciner är trenden oroande.

Men, hur ska man tolka det här? Det är ju i alla fall inte treåringen som ber om lugnande, så mycket förstår vi.

Således är det föräldrarna som begär utskrivning hos läkare och utan att ha några studier tillhands ligger det nära tillhands att ana en förändring hos föräldrarna snarare än hos småbarnen. En mindre ork att hantera de få sömntimmar som det innebär att ha småbarn, helt enkelt.

Jag minns ganska vagt att mina morföräldrar berättade att när de var små var det vanligt att man i trängda lägen med pockande sömnbehov eldade lite på ett hamparep och lät ungarna lukta på det. Alternativt att man skvätte lite brännvin på en tygklut som sedan fick tjäna som sömngivande ”napp”.

Bådadera vore ganska uppseendeväckande metoder idag, men kanhända är ökningen av sömnmedelskonsumtion bara vår tids version av gångna tiders metoder. Eller så är dagens föräldrar helt enkelt mindre förberedda på föräldraskapets prövningar.